Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
den och ökat förståelsen hos en ras för en
annan. I tider som dessa är detta en berömlig
gärning och säkert en sådan som Alfred Nobel
hade i tankarna, när han stiftade sitt pris. Det
är väl i främsta rummet den humana insatsen
av ett författarskap som akademien denna gång
tagit fasta på.
Den goda jorden
Rent litterärt kan man inte ge dessa böcker
ett lika högt betyg. Av trilogien om den
kinesiska familjen Wang har undertecknad
visserligen endast läst den första men enligt
samstämmiga vittnesbörd starkaste delen. ”Den
goda jorden” har onekligen resningen och
hållningen hos ett epos. Den skildrar i stora och
suveräna drag ett långt och bräddfullt
människoliv under uråldriga och allmängiltiga
betingelser. Berättelsens stil är avklädd alla
tillfälliga och subjektiva uttryckssätt. Den är
gammal och oförgänglig som bibelns och
folksagans. Det kinesiska landskapet är infångat
och levandegjort med enkla, kraftiga linjer.
Berättelsen strömmar fram ur en frisk och
omedelbar ingivelse och fängslar ett
auditorium av den mest skiftande sammansättning.
Icke förty drar man sig för att kalla boken ett
mästerverk. Här och var observerar man
konventionella drag i männ iskoteckning och
händelseförlopp. I det inspirerade diktverket äro
figurer och händelser herrar över författaren;
det oväntade inträffar oavbrutet utan att därför
illusionen av sann verklighet brytes. I ”Den
goda jorden” har man hela tiden känslan av att
författaren behärskar sina figurer i kraft av
att vara den som skapat dem. Hon uppträder
som ett slags försyn, och denna försyns finger
märks litet för ofta. Wang Lungs uppstigande
från jordproletär till mäktig egendomsherre
blir på så sätt ett slumpens sagolika verk och
får icke allmänmänsklig innebörd. Människorna
i romanen äro etiketterade typer mera än
individualiserade exemplar, de uppträda precis
så som man kunde vänta sig av dem. Och
yttrar sig icke diktarens särart i hans förmåga
att överrumpla och betvinga läsarens fantasi
snarare än att följa den som en lydig tjänare?
Föräldraporträtten
x i-
I gengäld har Pearl Buck i gestalterna av
sina föräldrar av försynen fått ett par
modeller som ingen diktare kunde ha uppfunnit mer
genuina och särartade. Hon har skildrat dem
okonventionellt, på en gång kärleksfullt och
förbryllat i en form som har omedelbarhetens
och minnesberättelsens hela charm. Dessa
böcker äro onekligen värdefull litteratur, utan
att man i första hand känner sig frestad att
skärskåda dem ur konstnärlig synpunkt.
Allt som allt ge oss Pearl Bucks Kinaböcker
intrycket av en god författare och en klok,
kraftfull och sund människa. Hon är, för att
ta en jämförelse från målarkonsten, ingen
Delacroix, ej heller någon Courbet eller Manet
men kanske en Millet. Man hoppas gärna att
Nobelpriset inte skall förvilla henne och locka
henne att spänna bågen högre än hon förmår.
Kring ett Pearl Buck-citat
På ett ställe i ”Du stolta hjärta” fäller
skulp-trisen Susan Gaylords konstnärlige upptäckare
ett yttrande som lämpar sig att citera apropå
utdelande av Nobelpris. Det lyder: ”Att välja
bland dem som redan gjort historia var ingen
konst. Dem har döden sovrat ut. Men livet
är inte lika begåvat. Vem kan säga, vilken
bland de nu levande som är större än de
andra?” Det är förvisso sant, och Svenska
akademiens uppgift är inte lätt. Döden har sovrat
ut många värdiga Nobelpristagare som aldrig
blevo det: Ibsen, Strindberg, Fröding, Tolstoy,
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
