Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Statarskolan i litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATA RS KO LA N I LITTERATUREN
som samhällsvarelser, men skrev att svenska
”bönder” icke liknade dessa romanens statare.
Övergår vi nu till vad som med upplånande
av motståndarnas term har blivit kallat
”statar-skolan” i den svenska litteraturen, försöker
precisera vad som egentligen menas därmed,
skall vi alltså till en början finna, att en ny
samhällsbotten insatts i det svenska samhället
och att något liknande en ny litterär
bottenförändring har hållit på att ske också i
skönlitteraturen. Hur mycket ämnet än kan betyda
för det litterära skapandet, skulle denna
litteratur dock snart ha varit dömd till avtynande,
då själva ämnet kunnat anses slutbehandlat
eller förlorat sin nyhet, om ej ett nytt slags
realism samt i samband med denna även en
ny stil varit förenade med den litterära
landvinningen.
Det kan kanske roa om man med ett
exempel söker belysa, hur mycket själva ämnet
betyder för uppfattningen av det romantiska,
realistiska eller naturalistiska draget i ett
litterärt verk. Det är nog ofrånkomligt, att två
ämnen, på samma sätt återgivna, kan till sin
litterära avsikt verka helt olika, ja, så olika
att det som i ena fallet kan kallas romantik
i det andra fallet kan kallas frän naturalism.
När Strindberg i början av ”Hemsöborna”,
ett realistiskt verk, räknar upp allt det som
Carlsson ser, när han kommer till ön, så
verkar en sådan naturalistisk
inventarieförteckning här närapå romantik. Hör här: ”Ett
räcke som var fullhängt med vakare, fästor,
draggar, linor, långrevar, krok, och på
broplankorna stodo...” En halv sida! Tar man
nu exempelvis en motsvarande skildring från
statarnas liv och miljö, skall samma läsare
nästan ofelbart tala om grå naturalism. Låt
oss säga: ”Stataren Karlsson såg utåt trädan,
där harvar, plogar, oxar, vitrotstorvor, kokor,
dikestorv syntes, och där på godsets gärden
fanns. . .” Skillnaden består till en mycket
stor del däri, att de i första fallet uppräknade
föremålen, ja, hela miljön, för fiskaren och
skärgårdsbon nog så vardagliga och prosaiska,
för den litterära läsaren i allmänhet tillhör en
värld, som brukar få tjäna ändamålet att roa
honom om sommaren i skärgården. Dessa
föremål påminner honom om lek, om frihet, om
semesterdagar då han drivande i en eka sysslar
med fiske, eller då han från bryggkanten
känner tånglukten och tjärdoften. Dessa
föremål är för honom lagom upptäckta och lagom
kända utan att ändå vara vardagliga. En träda
uppväcker helt andra föreställningar, harvar
och oxar likaså. Och med de senare hoppas
han, att han för evigt skall slippa ta
befattning, ty där ute på en sörmländsk träda går
det varken att segla eller bada.
En läroverksadjunkts liv borde kunna
skildras lika naturalistiskt som en statares, och
dock skall vi icke i de bägge fallen tala om
samma slags naturalism. Exemplet vill bevisa
i hur hög grad själva ämnet är avgörande
för den litterära uppfattningen av vad som
är romantik, realism eller naturalism i
skönlitteraturen. Från ämnet kommer vi till stilen,
och för att uttrycka ett nytt ämnesområde
behövs det i allmänhet en ny konstnärlig
uppfattning, ibland en ny stil, även en ny litterär
teknik. Stil skall också uttrycka vad man
känner, och ej ens en bonde känner på samma
sätt som sin statare. Han känner heller icke
som läroverksadjunkten, därför kräver
stataren nya uttryck. Det har otaliga gånger visat
sig, att den sociala upptäckten av ett
ämnesområde överförts på det konstnärliga, och man
kan likaså med många exempel påvisa, hur
ett socialt ämnesområde icke uppnår någon
riktig realitet, ej ens inom den behandlade
miljön själv, förrän det. nya området har fått
sin konst och sin skönlitteratur. Mycket ofta
anses en sådan litteratur så oskön, just därför
att ämnesområdet ännu är så ovant och nytt.
Ett tydligt exempel på ett sådant förhållande
är upptäckten av statarna som en ny social
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
