Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Svenska filmen och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
SVENSKA FILMEN
OCH LITTERATUREN
Lyssnar man i ögonblicket till sorlet från
den svenska filmvärlden, kan man däri urskilja
två mycket olika melodier. Den ena kommer
från några regissörer, producenter och
recensenter och lyder ungefär som så: Var hålla
de svenska författarna hus? De måste komma
den svenska filmen till hjälp. — Den andra
melodien kommer från alla de övriga,
inklusive kåsörerna, och lyder: Filmen är bild och
får inte vara litteratur.
Ska alltså författarna skriva något som inte
är litteratur? Innan vi besvara den frågan,
kan det vara lämpligt med några allmänna
reflexioner.
Filmproduktion är industri,
förströelseindustri. Och varje industriprodukt måste falla
köparen i smaken. Det är inte sagt att
producenten har skyldighet att uppträda som
köparens uppfostrare. Vem som skall gå i täten
för den goda smakens upprätthållande,
producenten eller avnämaren, det är inte utan
vidare självklart. Det fordrades till exempel
på sin tid mycken och seg agitation för att
få folk att köpa vackrare vardagsvaror till sina
hem. Och det har likaså fordrats seg
balanse-ringsskicklighet för att inte vardagsläsningen,
i tidskrifter och magasin, skulle sjunka alltför
djupt under den nivå som litteraturkritiken
måste begära. Och film är både vardagsvara
och vardagsläsning. För att få den vackrare
och mer värdefull fordras också seg
balanse-ringsskicklighet, gott samspel mellan
producenten, kritiken och propagandan.’
Visst måste man finna sig i att det
produceras film utan något som helst värde,
intresse, innehåll. Liksom det produceras
prydnadsföremål som man absolut inte skulle vilja
ha i sitt hem, kläder som man absolut inte
skulle vilja ta på sig. Absolut likgiltig nöjesfilm
produceras likaväl i Sverige som utomlands,
och i ungefär samma proportion. Men dessa
medgivanden, dels att de svenska
producenterna inte kunna anses ha skyldighet att hysa
alltför hög uppfattning om publikens
smaknivå, dels att den kvalificerade procenten av
svensk produktion inte är mindre än
motsvarande procent utländsk, dessa medgivanden ge
oss dock icke anledning att nedlägga kritiken.
Om man nu tar en överblick över höstens
svenska filmer ...
Så mötes man bland annat av en verklig
skräcksensation. Nämligen det faktum att man
haft så ont om nya uppslag, att två stora
filmföretag med skickliga regissörer ansett sig
böra konkurrera om en så oskicklig och
uttjatad berättelse som den om styrman
Karlssons flammor. Resultatet borde helst förbigås
i tysthet, särskilt som kända namn äro knutna
762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
