Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Vogt: Charles Morgan som dramatiker - Anmälda böcker - Morgan, Charles, The Flashing Stream
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLES MORGAN
SOM DRAM ATI KE R
”The Flashing Stream” är mycket speciell.
Den handlar om trofasthet, geniets trofasthet
mot sin övertygelse, den intellektuella
människans trofasthet mot den idé hon gått i tjänst
hos, den vanliga människans trofasthet mot ”den
andra människan” (som man är förälskad i).
Och dessutom handlar den om fantasilöshetens
enjaldighet. På detta sista område, som är ett
bimotiv i skådespelet men som användes för
att sätta i gång de dramatiska händelserna,
firar Morgan triumfer som intelligent domare.
Bakom huvudtemat — trofastheten som idé —
ligger Morgans livsbudskap att det finns vissa
absoluta värden i livet och att enbart vissa
personers vilja att leva efter dessa absoluta
värden är ett säkert bevis för att världen
förtjänar att leva vidare — eller snarare att den
vita civilisationen är värdig att överleva.
Därför att den har byggt på det själsliga, på tro
och trofasthet, och icke bara på instinkter och
en rationalism som icke har plats för ”den
onyttiga fantasien”, allt det som är ”unyttig
som stjerneskudd”, som en stor nordisk skald
har sagt. Charles Morgans skådespel blir
i grund och botten djupt religiöst, trots att
det icke nämner den religiösa tankegången
eller förfäktar kristen tro med mer än ett par
ord. Hans psyke är av den art som de stora
religionsstiftarna ha varit begåvade med.
Skådespelet försiggår bland brittiska
sjöofficerare på en avsides liggande ö i en stor
ocean. Man bedriver experiment med en
”lufttorped”, som genom en sinnrik mekanism kan
bringas att följa efter och explodera mot
flygmaskiner — en uppfinning som skulle
omöjliggöra krig i framtiden och (såsom en av
styckets mycket chauvinistiska britter
anmärker) åter göra England till en ö.
Huvudpersonerna är den geniale uppfinnaren och hans
första assistent, en kvinna, hans döde bäste
väns syster. Intrigen, som icke är påfallande
CHARLES MORGAN
originell, börjar med att amiralens hustru är
svartsjuk på uppfinnarens assistent och får sin
man att beordra det avgörande provet av
uppfinningen vid en tidpunkt då apparaterna icke
kunna vara fullt utexperimenterade. Provet
utfaller negativt, uppfinnaren och hans stab
måste sluta med sin verksamhet, ända till dess
styckets världslige resonör, som uppträder i
marinministerns skepnad, omstämmer de
militära myndigheterna. Idéerna uttryckas genom
uppfinnaren, kapten Ferrers, och hans assistent,
Karen Selby — deras tro och deras hopp är
matematiken, något av det enda i världen som
är absolut, och ett bimotiv uppstår när Ferrers
icke vill erkänna att han kan ha tagit fel.
Här blandas huvudidén och bimotivet, som är
psykologiskt betonat, på ett mästerligt sätt.
En så knapp redogörelse för innehållet ger
naturligtvis ingen föreställning om styckets
767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
