Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Hayward: Brev från London - Anmälda böcker - Bowen, Elizabeth, The Death of the Heart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
dets smärta; men flicktidens förhoppningar,
farhågor och besvikelser äro, även om de
kunna tyckas rörande och plågsamma, icke
vad man menar med stor tragedi. Då boken
slutar kan man undra över barnets framtid,
och detta skulle jag tro är författarinnans
avsikt, eftersom avslutningen medvetet lämnats
svävande; ändå slutar man den med en
övertygelse att hjältinnan skall överleva sin
erfarenhet av andlig och emotionell ångest, att även
om hennes lidande måhända dödat hennes
hjärtas romantiska uppfattning av kärleken,
så har det även rustat hennes hjärta och
härdat det för de mogna årens prövningar och
angrepp.
Den framgång som nu kommit ”The Death
of the Heart” till del har miss Bowen länge
gjort sig förtjänt av. Hitintills har hennes
publik varit utvald och relativt liten, och
hennes namn har för den stora allmänheten
icke alltid särskilts från miss Marjorie Bowen
— en författare av helt annan klass. Men
denna lilla publik är sådan att den skulle
kunna eftersträvas av många betydligt
berömdare författare, ty den innesluter, utan
undantag skulle jag tro, samtidens mest kritiska
och känsliga romanläsare. Jag vet många som
liksom jag anser henne vara den mest
betydande romanförfattare som för närvarande
skriver på engelska. Virginia Woolf, med
vilken hon stundom jämföres, är en större stilist
och, då hon är som bäst, en fantasifullare
tolkare av sinnesintryck. Men hon saknar miss
Bowens mästerliga förmåga att skapa
karaktärer — speciellt förälskade unga kvinnor —
och hennes lysande skicklighet att skriva
dialoger och att på ett icke mindre lysande sätt
använda dialogerna för att framhäva och
differentiera karaktärerna.
Jag skulle tro att miss Bowen för första
gången började bli känd som författare i
England utanför en viss begränsad krets ungefär
samtidigt som hennes förra roman, ”The House
ELIZABETH BOWEN
in Paris”, utkom. Detta var för tre eller fyra år
sedan, då hon flyttade från Oxford, där hennes
man, mr Alan Cameron, var Chief Education
Officer (för staden, icke för universitetet),
och till sitt nuvarande hem i Regenfs Park
i London. Det var omkring denna tid som jag
började lära känna henne väl och ofta mötte
henne i sällskapslivet — hon har nämligen en
mycket sällskaplig läggning, älskar intelligent
konversation och excellerar däri, både som
talare och, vilket är sällsyntare, som lyssnare.
Denna förkärlek för umgänge och den tydliga
glädje hon har därav är en logisk följd av
en ensam och i många avseenden hämmad
barndom. Hennes egna tidiga livserfarenheter
— hennes första roman, ”The Hotel”, är fylld
av dem — ha givit mycket av råmaterialet
i hennes romaner och noveller. Uppfostrad av
tanter, utan ett eget hem innan hon ärvde
Bowen’s Court, ett avsides beläget men
pitto
777
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
