Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Spong, Berit, Spelet på Härnevi, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
står ännu mycket tydligt för mig. Annars
minns man ju bäst miljöer och dagrar hos
Berit Spong, det behag över skildringarna som
kommer av kärlek till stoffet och de artistiska
uttrycksmedlen. På det hela taget har jag haft
svårt att nå kontakt med Berit Spongs
författarskap: hennes formfulländade stil tycks
inte föra inåt mot sak och kärna utan i stället
hålla oss på ett visst avstånd från innehållet,
påminnande om utklädsel och kostymering,
med ett och annat lånat ur en äldre tids
garderob, inte det Selma Lagerlöfskt enkla
utan mer konstfulla poeters rekvisita. Naket
och rakt på sak skriver Berit Spong sällan. Men
givetvis hör det omskrivande och beskrivande
draget till Berit Spongs rent individuella
för-fattartyp, likaväl som att hon inspireras direkt
av historia, gamla kulturformer och sägners
klang.
I ”Spelet på Härnevi”, som är Berit Spongs
första roman, är det beskrivande elementet
rikt företrätt; romanen kan karakteriseras som
en med stor kärlek och fin kunnighet utmejslad
sockenkrönika från storböndernas rika
Östergötland för några decennier sedan. Livet på
den lugna slätten med kyrkspirorna går i en
sävlig rytm. Och i detta brett målande och
statiska har inflätats dramatiska motiv, som
ger skildringen högspänning och fart — det
saxblänkande intensiva och temperamentsfulla
från den ovannämnda novellen.
Människoskildring ger inte Berit Spongs roman i någon mer
levande eller utpräglad grad, men krönika,
sägen och detalj målning med glimtar av öden
och fläktar av romantik och tragik, så som
var och en som har förankring i gammal bygd
och släkt har upplevt det förgångna i
muntliga traditioner.
Ledmotivet är kvinnans krav på en hetare
och starkare lycka än vardagens. Den unga
Esters öde är förbundet med hennes mors.
Det viskar ett rykte i vinden kring Härnevi
gård om att Ester skulle vara dotter till
Vildknekten, en traktens djärva löskerkarl. Ryktet
är från början bara en tärning i det höga
spel om kärleken som fru Gertrud i sårad och
försmådd känsla har spelat om mannens
kärlek. Fru Gertrud omkommer vid en skenfärd
och ryktet blir aldrig vederlagt. När Ester har
växt upp och enligt gammal ekonomisk hävd
förlovat sig med den jämbördige bondsonen
Malkus, går det så, att blodet och känslan
BERIT SPONG
driver henne in i en het passion för just
Vildknektens son, den temperamentsfulle Agart.
Situationen är spänd och vansklig med sitt
dubbelspel, och när så ryktet når Ester och
hon börjar misstänka att Agart är hennes
halvbror, blir det för mycket att bära och hon tar
sitt unga liv.
Smidigt och uttrycksfullt, gärna med bild
och omskrivning, målar Berit Spong kärlekens
vägar och de bråda kastvindarna och
passionens svallvågor i den unga flickans sinne.
Ester är både stolt och brytbar, het och kylig.
”1 hennes själ fanns inga dörrar som var
ämnade att brytas upp med list eller slås in
med våld, inga luckor att glänta på till små
favörer men kanske ett par stora portar, som
lydde en hemlig fjäder, och hon kände det,
som om han funnit den nu. För evigt hade
han funnit den, för evigt!” Det fina spelet
mellan karaktärerna kommer väl fram i Berit
Spongs lätta handlag, och skildringen av de
två systrarna som förtrycker varandra
ömsesidigt — den labila Ester, vars livstråd är
utmätt så kort, och den stabila Rut, som är
ämnad att ta vid och fortsätta — är god
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
