Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sjöberg, Gösta, Träblåsarna sätta in, anmäld av Holger Ahlenius - Sandgren, Gustav, Livets glasögon, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rikedom av känslor och initiativ.” Redan på
titelbladet är det alltså socialpsykologen som
talar, och även den som måste tillstå, att han
för sin del föredrager såväl de aristokratiskt
själfulla violinerna som det folkligt kraftfulla
blecket framför de borgerliga träbiåsarna,
nödgas erkänna, att Gösta Sjöberg lyckats
avvinna den svenska borgerligheten i dess olika
skikt en mångfald klanger och tongångar, som
man alltför ofta lyckas höra förbi. Ett par av
de medel han därvid anlitat ha förut angivits.
Ett tredje är att åter och åter uppvisa, hur
olika människoöden i skenbara bagateller, blint
och ödesdigert gripa in i varandra. De minsta
orsaker leda till de största verkningar, och
även till synes välordnade och vardagliga
existenser kunna i det tysta råka ut för
omvälvande händelser och katastrofer. Berättelsen
utgöres av en rad variationer över detta tema.
Inte utan senfärdighet och tyngd, alltid med
diskretion men ändå med en viss likhet med
den gamla intrigromanen knytes på så vis
nätet samman, och även om ett eller annat
motiv slinker undan mellan maskorna, så är
det dock tillräckligt starkt för att i allt
väsentligt omsluta den digra krönikan.
Själva huvudtemat framlägges i skildringen
av direktör Almberg, liksom Algot Eriksson
i viss mån att betrakta som en svensk
nationaltyp. Utgången ur bondestam har han via
svenskens nedärvda intresse för maskiner och
tekniska problem arbetat sig fram i
affärslivet. Med sin sunda manlighet, sin medfödda
plikttrohet, sin okomplicerade, bottenhederliga
natur, sin stora praktiska duglighet, men också
med sin bondska benägenhet att reducera alla
krångligheter till barnsligt enkla företeelser,
sin dåliga människokännedom, sin brist på
fantasi och sin oförståelse för kvinnligt väsende
representerar han både i styrka och svaghet
ett slags svenskt normalpsyke, som man hälsar
med glatt och rört igenkännande. Vilken
katastrof det blir för en sålunda funtad människa,
då hon plötsligt finner sig i en uppflammande
lidelse ha brutit mot sina egna hedersbegrepp
och sitt eget väsens lagar, är vad Gösta
Sjöberg finurligt och övertygande framvisat. Här
har tempot tillfälligt drivits upp, och det
skymtar riktiga berättartag. Den jämnare
lunken tillämpas däremot för att föra fram alla
de andra ödena i boken. Det ger oss tid att bli
förtrogna med dem men ibland också att bli
GÖSTA SJÖBERG
lite trötta på dem. Men inget av dem kan sägas
vara direkt ointressant eller likgiltigt, många
äro innehållsrika och fängslande nog. Det kan
inte bestridas, att berättelsen i mångt och
mycket svarar upp mot mottot.
Holger Ahlenius
Med och utan glasögon
GUSTAV SANDGREN: Livets glasögon.
Bonniers. 4: 75.
I ”Skymningssagor” åstadkom Sandgren
några ganska särartade romantiska skapelser
av skimrande ordmusik och språkkonst. Den
starka, genomgående känslan i dem blev musik
och överskylde bristen på pregnans och
verkligt originella motiv. Med allt skäl ser
författaren där som sina förebilder skymningen,
som plånar ut gränser, och de farande,
fantastiska, föränderliga molnen. Sagor är det
naturligtvis inte, men drömmerier, fantasier, moln
5. — B. L. M. 1938. X.
X
801
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
