Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Morgan, Charles, Lord Sparkenbroke, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Eros och Himeros
CHARLES MORGAN: Lord Sparkenbroke.
Med inledning av Anders Österling.
Översättning av Gösta Olzon.
Bonniers. Två delar
11: 50.
Charles Morgan är en även hos oss känd
och uppskattad författare, och den yttre
framgång som i hemlandet kommit böcker som
”Källan” och nu senast ”Lord Sparkenbroke”
till del, är ett av de fåtaliga tecknen på att
den stora och allvarliga dikten, den som står
i släktskap med religionen, inte saknar allt
gehör i vår förfäade och brutaliserade
tidsålder. En lyriker och visionär som Pär
Lagerkvist är hos oss guldåldertraditionens
fort-sättare; det är lika betecknande som att det
i England är romanförfattare som L. H. Myers
och Charles Morgan. Gemensamt för alla tre
är den andliga klimatförändring man
förnimmer så fort man träder in i deras
diktvärld. Det är som att komma från det flacka
låglandets dimmor till alptopparna med deras
rena och höga men kanske något tunna luft.
Jordelivet sjunker undan och förlorar sitt
egenvärde, blir endast den matta avglansen av
det absolutas klarhet och skönhet, som här
och var skiner igenom, ehuru bruten och
fläckad. De varelser man hos Morgan b judes
att umgås med är inte de vanliga
människokrypen, tyngda av vardagliga bekymmer och
futtiga bestyr; det är människor av osedvanlig
begåvning, osedvanlig karaktär eller
osedvanlig skönhet, och som ibland rentav förena
dessa egenskaper, men som aldrig fjättras
av försörjningsproblemens eller de sociala
betingelsernas kedjor. Liksom i den stora
klassiska dikten rör man sig här på de högsta
sociala höjderna, där dylika spörsmål upphört
att existera och där människans psykologiska
och moraliska problem sålunda kunna
renodlas. Det vore knappast önskvärt att flertalet
eller ens ett större antal böcker vore så
beskaffade — det vore lika outhärdligt som att till
vardags leva på finsmakarkost. Men när en
bok på tusen är av detta slag, hälsar man den
som en sällsynt högtid i söckendagarnas grå
oändlighet.
Charles Morgan har i ”Lord Sparkenbroke”
spänt bågen ännu högre än i ”Källan”, som
visserligen handlade om undantagsvarelser men
inte om något geni. Ett skapande geni, en
aristokratisk diktare av Byrons eller Shelleys
storleksordning och romantiska läggning har
gjorts till bokens hjälte. Att levandegöra ett
geni är nu en av diktens mest svårbemästrade
uppgifter, och en riktigt ”livsnära” gestalt av
kött och blod har Morgan knappast lyckats
framställa, men Piers Tenniel, lord
Sparkenbroke, lever dock som fantasiskapelse, som en
projektion av författarens egen livssyn och
högsta ambitioner — och det är mycket nog.
Som hans motspelerska står Mary Leward, så
småningom gift med hans vän läkaren George
Hardy, en tjusande ung kvinna, vars skönhet
överglänses endast av hennes goda hjärta och
rika begåvning. Även här är det alltså fråga
om en idealgestalt, en inkarnation av det evigt
kvinnliga i dess ädlaste stöpning. Och den
Eros som så fatalt och oupplösligt förenar
dem, är inte bara den brand i blodet, den
trolldryck som en gång bjöds Tristan och
Isolde och obönhörligt tvingade dem samman,
det är också den platonska Eros, för vilken
kärleken till ett älskat föremål först och sist
är en längtan att höja sig över sinnevärlden
och närma sig det gudomliga, det sköna och
det goda. Må man inte därför inbilla sig, att
denna kärlekshistoria är puritansk eller
blodlös — tvärtom, den är sensuell nog, men det
är en förfinad sensualism, en sensualism med
hjärta och själ, som här kommer till tals. Hur
primitiv, hur krass och platt verkar inte en
D. H. Lawrences och hans eftersägares
naturalistiska mystik inför den bevingade och
lyftande platonska mystiken hos författare som
L. H. Myers och Charles Morgan!
För Piers och Mary är inte den fysiska
föreningen all visdoms begynnelse och ände, den
är närmast det sista och högsta inseglet på en
känsla, som i det längsta har att kämpa med
rädslan för sin egen ofullkomlighet, som
bringar sina offer i tragisk konflikt med andra
plikter och andra känslor, och som till sist inte
har något annat alternativ än döden. Den
kärlek Piers Tenniel söker är inte bara
tillgivenhet, hur djup denna än må vara, inte enbart
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
