Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Morgan, Charles, Lord Sparkenbroke, anmäld av Holger Ahlenius - Bromfield, Louis, När regnet kom, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lidelse och inte ens summan av dessa båda
känslor. Den är ett extatiskt tillstånd, ett
mystiskt sakrament och har samma innebörd som
dikten: kärleken och dikten äro blott olika
aspekter av samma överjordiska låga. En
kärlekshistoria av detta slag måste därför bli
historien om ständigt förnyade och ständigt
gäckade försök att nå det fullkomliga och
kommer att löpa jämsides med och flätas in
i skaldens aldrig vilande strävan mot det
diktade ordets och det språkliga uttryckets
fulländning. Med naturnödvändighet måste det
innebo tragik i varje dylik trängtan, eftersom
den redan på förhand är dömd att aldrig nå
sitt yttersta mål i denna ofullkomlighetens och
förgänglighetens värld. Där är de egna jagens
begränsning, andens och köttets eviga
brottning, skräcken att fläcka och banalisera,
hänsynen till andra människor, respekten för
familjebanden, religionens bud. Dessa
människor göra det inte lätt eller bekvämt för sig,
men de bli å andra sidan delaktiga av en
extas som inte är vanliga dödliga förunnad.
Strängen kan ofta synas onaturligt hårt spänd,
men den brister inte, och den ton som frigör
sig därifrån är av en egenartad renhet och
klangskönhet.
Men om man i kärleken och dikten
åtminstone kan närma sig det absoluta, så är det
blott dödstanken som för fram till den yttersta
extasen. Som pojke har Piers i sin ätts
gravkapell haft en mystisk uppenbarelse av döden,
som blivit bestämmande för hela hans livssyn.
Döden är för honom ingenting att frukta,
ingenting som obevekligt klipper av alla trådar
och gör slut på alla förhoppningar. Tvärtom,
den är liksom kärleken och dikten ett medel
att nå utöver det egna jaget, en frigörelse från
timlig begränsning — slutligen också själva
portalen till det absolutas värld, den enda
sanna verkligheten. Då Piers och Mary nått
toppunkten i sin passion och äro beredda att
låta den bryta alla andra hänsyn och band,
så äro de i samma stund mogna för det andra,
likvärdiga alternativet, och döden blir också
deras lott, för Mary i symbolisk, för Piers
i verklig mening. Han möter den i
gravkapellet, där den först uppenbarade sitt väsen
för honom, och det heter i goetheanska
ordalag: ”Han stod där i fast förvissning om detta
gudomliga, som i livet mött honom splittrat
och brutet och tagit gestalt i liknelser och
bilder, men som nu uppenbarade sig för
honom i ett oändligt växande ljus, i en allt
försonande genomskinlighet och renhet.”
Jag har avstått från att återge den yttre
handlingen i boken för att i stället försöka ge
ett bégrepp om dess grundton och innersta
syftning. Vare det nog sagt, att romanen
tilldrar sig i lord Sparkenbrokes fäderneärvda
slott, i den omgivande skogen och bygden
och. i den närliggande prästgården samt i
Italien. Miljön är inte lika fint samstämd med
handlingen som i ”Källan”, där det holländska
slättlandskapet med dess skimrande dagerspel
så underbart vävdes in i berättelsen, och där
de i fjärran mullrande krigsåskorna på ett
särskilt sätt framhävde det närvarande och
dess innehåll. Engelsk skog och italienska
stadsbilder ha denna gång fått inrama
kärlekssagan och göra det vackert och
verkningsfullt men inte lika besjälat och
innebörds-mättat som det skedde i ”Källan”. George och
hans far, den gamle prästen, äro sympatiska
och fint tecknade gestalter, men det fanns ett
rikare och brokigare galleri av bipersoner
i den förra boken. ”Källan” var överhuvud
mer mångtonig, spelade över ett bredare
register samtidigt som den stod verkligheten
närmre, men i sublim känsla, i tankedjup,
i poetisk glans och flykt är ”Lord
Sparken-broke” ett fullt jämbördigt verk. Avstår man,
såsom sig bör, från realistiska
sannolikhets-krav och håller sig till den poetiska sanningen,
tål denna filosofiskt genomlysta kärlekslegend
att mätas även med mycket stränga
måttstockar. Holger Ahlenius
Bromfields nya roman
LOUIS BROMFIELD: När regnet kom.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers.
10:—.
Bromfields roman från Indien är upplagd
som en jättelik, människomyllrande fresk, där
allt sväller av rasande tropisk fruktbarhet, där
liv och död, lust och skräck omslingrar
varandra i snårigt djungelmönster. I snabb följd
presenterar författaren en rad personer ur
olika samhällsskikt och drar upp miljön
omkring dem. Man befinner sig i en modern
indisk stat, Ranchipur, styrd av en gammal
809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
