Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Bromfield, Louis, När regnet kom, anmäld av Artur Lundkvist - Simpson, Helen, Varför gråter du? anmäld av Ann Bouleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
klok maharaja, som byggt järnväg,
elektricitetsverk och sjukhus och med avsevärd
framgång försökt avskaffa kastgränserna. Genom
staden flyter en helig och smutsig flod; där
finns en anskrämlig gjut järnsstaty av
drottning Victoria, trädgårdar med ormar och
flöjtspelande tjänare, flockar av heliga apor på
taken och jättefladdermöss som fönstren måste
ha skydd emot. Torkan efterträdes just av
monsunen med dess störtfloder av regn och
genomblöta människor kliver omkring i röd
gyttja.
Ransome fuskar med målning i sitt tomma
ungkarlshus och söker efter någonting att leva
för; han är en finare engelsman som fått sin
ungdom ödelagd av kriget och efter en
långvarig utrotningskamp mot puritanen inom sig
förfallit till cynism, melankoli och alkoholism.
Lord och lady Heston kommer till Ranchipur
under en resa i Indien; lorden är en brutal
uppkomling, storfinansiär och krigsspekulant,
som svettdrypande och viskyröd rasar över
att inte kunna lura av dessa sluga indier
vare sig rashästar eller bomullsfabriker. Lady
Heston visar sig vara en gammal bekant till
Ransome, en lysten och skrupelfri skönhet,
som han i ett svagt ögonblick faller för på
nytt. Det blir en direkt anledning till att
han avstår från att förföra missionärsdottern
Fern, som i ett anfall av filmromantik
försöker rymma hemifrån och kommer till honom
en kväll, våt och skälvande. Det finns två
missionärsf amil jer i Ranchipur, Simons som
är struntförnäma, onyttiga strebrar och de
enkla, hjärtegoda Smileys som glömmer sig
själva i arbetet för Indien. Till européerna hör
även lärarinnorna i flickskolan, två folkskygga
gammelj ungfrur och pliktträlar, vanställda av
sitt onaturliga liv. Indierna hör mera till
bakgrunden ; man minns dock en präktig läkartyp,
en heroisk ledare för de kastlösa och en löjlig
Oxfordindier som dukar under för Indiens
uråldriga, vidskepliga skräck. Det hela
övervakas av en nitisk skvallersocietet som sörjer
för att det moraliska lågtrycket uppehälles
över staden.
Bortåt halva boken utgör en underhållande
och inte alldeles osaltad skildring av indiska
förhållanden och av enskilda karaktärer. Sedan
övergår den plötsligt i något som liknar vräkig
amerikansk katastroffilm och människorna
virvlas bort, i mer än en bemärkelse. En
jord
stöt bryter upp flodens fördämning och staden
dränks i en våldsam översvämning: husen
störtar in, massor av människor omkommer
och vattnet vältrar fram med lik och ormar
och lösryckta träd. Efter katastrofen blir med
ens allting primitivt och enkelt, en handgriplig
existenskamp bortom alla konventioner, och
människorna reduceras till vad de är i sig
själva. Det är detta som lockat författaren:
att få ställa den egentliga, den verkliga
människan i kontrast till den förfalskade,
skrytsamma samhällsmänniskan. Men han har inte
lyckats bemästra uppgiften, de överväldigande
omständigheterna gör personerna overkliga
och perspektivlösa, och fältet blir fritt för
allsköns idealiseringar, önskerealisationer och
sammanpamingar. Lady Heston blir änka men
dör själv i feber från alla sina millioner, efter
några dagar av tungt sjukhusarbete och ädel
förälskelse. Ransome slutar supa och ser fram
emot ett nytt liv tillsammans med den unga
Fern, som av kärleken väckts till medvetande
om den vardagliga verklighetens storhet. Och
så vidare.
Den mystik och poesi som Bromfield strävar
till stannar även denna gång på ytan (en enda
gång har han lyckats fördjupa den, i ”Den
sällsamma historien om miss Annie Spragg”).
Den stora fresken från Indien har skadats av
översvämningen: där de olika motiven skulle
ha nått sin stegring har de blekts och suddats
ut. Genom den lättköpta överdramatiseringen
kommer skildringen att brista i sanningshalt
och verklighetsnärhet. Bromfield är artist
(Indien ryker, luktar, kravlar, myllrar i denna
bok) och han är även något av
människokännare. Han är en smula cynisk, en smula
sentimental, men han är inte utan klokhet. Det är
underligt att han inte kan övervinna sin
svaghet för att spela publikförfattarens roll.
Artur Lundkvist
Bland avskum och
äventyrare
HELEN SIMPSON: Varför gråter du?
Översättning av Frida Hellstedt.
Höker-bergs. 6: 75.
Att vår världsdel till stor del är befolkad
av förbrytare är en reflexion som litet var
810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
