Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Cain, James M., Serenad, anmäld av Artur Lundkvist - Osorgin, Michail, Frimuraren, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tillbaka till det primitiva, under mörka gudars
välde. Det är hennes bronsglänsande gestalt
som efter hand får liv och höjer sig ur bokens
äventyrliga trassel.
Juana vinner på lotteri och tillsammans
beger de sig till hamnstaden Acapulco för att
sätta upp ett hotell. På vägen dit blir de
överraskade av skyfall och kör in bilen genom en
låst kyrkport. Juana får sannerligen anledning
att tala om sacrilegio. Under de båda dygn
de håller till i kyrkan tänder sångaren inte
endast en eld på golvet, lagar till en infångad
iguana och tillsätter soppan med
nattvardsvin; han tar även flickan med våld, får
plötsligt igen sin röst och fyller kyrkan med sång
under det åskan brakar ovanför. Det är
berättelsens höjdpunkt. De tar sig sedan över till
Amerika, han blir filmsångare i Hollywood
och operasångare i New York, träffar en
gammal vän, en homosexuell millionär, och
kommer åter i fara att förlora rösten: tj uren håller
på att gå ur honom, som Juana uttrycker
saken. Juana dödar millionären, de flyr ur
landet och deras ödesring slutes i Mexiko.
Det är de mexikanska kapitlen som det är
färg på; sen börjar det vitala livet försvinna
ur skildringen. Författaren har tydligen
fullföljt boken under en brist på inspiration som
den utstuderade tekniken inte kunnat dölja.
Förhållandet mellan sång och sexualitet hade
förtjänat bli belyst genom en giltigare fabel.
Artur Lundkvist
Utan fädernesland
MICHAIL OSORGIN: Frimuraren.
Översättning av Ester och Josef Riwkin.
Tiden. 5: —.
Jegor Jegorovitj Tetechin, den man som
Osorgin ställer i händelsernas och belysningens
brännpunkt i sin nya berättelse, ”Frimuraren”,
har varit en liten obetydlig posttjänsteman
i Kasanguvernementet. Vid revolutionen reser
han med sin hustru och sin son runt halva
jordklotet för att till slut hamna i Paris, där
han så småningom uppnår en ganska stabil
post som expeditionsföreståndare i
distribu-tionsfirman Cachette.
Hans liv, som ar halvt ryskt, halvt franskt,
förflyter i den banala kretsen av en tämligen
ohängd son, en vulgär hustru och ett par
bekanta av högst alldagligt snitt. Så sker en
dag den stora omvälvningen i Jegor Jegorovitj’
liv, större än den som markerades av
revolutionen och uppbrottet från hemlandet, anser
han själv. Han vinner inträde i en
frimurarloge; och därmed är hans liv som förryckt.
Den lille expeditionsföreståndarens liv omges
från och med nu av en mystisk nimbus:
”Före detta posttjänstemannen Jegor Jegorovitj
Tetechin hade slipat den ohuggna stenen, givit
den kubisk form och fogat sin sten till andra
liknande: bröderna Jean-Baptiste Roussel och
Sébastien Duverger — och på så sätt lagt
grunden till den upplysta mänsklighetens
tempel.”
Han umgås på förtrolig fot med upphöjda
ordensbröder, han samtalar med Tao-Te-King,
med gudinnan Istar och många andra
hemlighetsfulla väsen. Från och med receptionens
sakrala stund är han delaktig av en gåtfull och
inflytelserik gemenskap, broder i ett dygdigt
sällskap, ”som strävar från denna växlarnas
och försäkringsbrevens värld, från en värld
av lögn, höljd i en liten muslinsslöja, från
en värld av förfärande längtan efter
bergshöjder — till en värld av gåtor och hemliga
symboler, till en värld av barnslig tro på den
fullkomliga människan, på samstämmigheten
mellan mikrokosmos och makrokosmos, på
skapande viljors allt omslutande förbund”.
I tjänst hos Världens Store Byggmästare
— med frimurarlogen som hem och
Världs-broderskapet som familj — gör han
mångahanda, som i världens ögon måste te sig som
pur dårskap. Uppfylld av den höga idén, är
han färdig att skänka bort sin sista skjorta
till första bäste, som behöver den. Vad under,
att denna världens fåvitske ständigt
grund-kugga denna naiva själ, på det skamligaste
bedra honom, underminera hans borgerliga
ställning, ja, till sist schasa bort honom från
en befattning, som han skött med nit och
insiktsfullhet?
Kontrasten mellan denne emigrants av mystik
och symboliska element uppfyllda drömvärld
och hans profana omgivning, representerad av
hans hustrus, Anna Pachomovnas, vardagliga
813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
