Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lagercrantz, Olof, Jungfrun och demonerna, anmäld av Alf Ahlberg - Tingsten, Lars, Hågkomster, anmäld av Åke Thulstrup - Viksten, Albert, Vilda vägar västerut, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
franske kungens spelmän i Frans G.
Bengtssons präktiga dikt, som högtidligen svära att
med Guds hjälp ingen jungfrudom skall lämnas
kvar på deras marsch söder ut.
På ett ställe uttalar Lagercrantz sin
förvåning över att Karlfeldt aldrig skrivit någon
flyttfågelsdikt. Detta är väl emellertid just vad
han gjort. Eller bör inte ”Tranbrev” i ”Flora
och Bellona” räknas som en sådan ?
Alf Ahlberg
En militärs minnen
LARS TINGSTEN: Hågkomster. Bonniers.
12: —.
Generalen Lars Herman Tingsten framstod
redan på ett mycket tidigt stadium av sin
militära karriär som en framtidsman. Han
hade inga förnäma släktrelationer eller
mäktiga gynnare att falla tillbaka på, men han
hade vad som var än viktigare: ett
grundmurat självförtroende och ett glödande intresse
för sin uppgift som militär. Tingsten gick till
verket med orubblig energi. Under
manövrerna förde han själv anteckningar, och ännu
efter femtio år är han därför i stånd att med
en harmsen underton konstatera vilka
felaktigheter som begicks av den eller den officeren
under olika manövrer på åttiotalet. Vid en
sådan manöver företog sig Tingsten, som då
ännu bara var löjtnant och en trettiofem års
man, att på eget bevåg företa vissa
dispositioner utan att åtspörja ledningen. Vid
återkomsten till Stockholm fick han också en
tillrättavisning av generalstabschefen Rappe:
”Löjtnanten tog sig i Skåne ett befäl, som
icke tillkom löjtnanten.” Tingsten urskuldade
sig med att han, så som manövern hade
utvecklat sig, inte kunde ställa sig likgiltig, och
Rappe slätade över med orden: ”Huvudsaken
är, att det finns initiativ.”
Tingsten hade initiativ och det i mycket hög
grad. Han trängde tidigt in i den militära
taktikens mysterier och skrev i detta ämne ett
originellt arbete, som många årskullar
karl-bergare har begagnat som undervisningsbok.
Han kom med nya idéer både i fråga
om militärundervisning, arméorganisation och
fästningsbygge. Det svenska försvarsväsendet
genomgick just vid adertonhundratalets slut
och framför allt vid nittonhundratalets början
en grundlig reorganisation, och det fanns gott
om plats för unga, initiativrika krafter. Som
lantförsvarsminister i ministärerna Lundeberg.
Staaff och Lindman åren 1905—07 fick
Tingsten rika tillfällen att visa vad han förde
i skölden. Inom riksdagen blev han emellertid
inte populär, och Lindman fann snart påkallat
att släppa sin övernitiske kollega. Tingsten
blev senare kommendant i Boden, chef för
andra arméfördelningen, inspektör för
infanteriet och chef för generalstaben. Vid hans död
förra året vittnade ledande representanter för
armén, att Tingsten på alla dessa poster gjorde
en betydande insats för genomförandet av de
stora härordningsbesluten av 1901 och 1914.
Intresset i föreliggande verk anknyter sig
nästan helt till frågor fallande under det
militära fackområdet, ty om politiska förhållanden
är Tingsten synnerligen förtegen. Orsaken till
hans sensationella brytning med Karl Staaff
1906 var känd redan förut, och i ”Hågkomster”
ger Tingsten näppeligen någonting nytt till
belysning av händelsen. Åke Thulstrup
Vikstens Kanadabok
ALBERT VIKSTEN: Vilda vägar västerut.
Bonniers. 9: 50.
När Albert Viksten pa försommaren i fjol
kom till Vancouver, träffade han tre av sina
bröder, som tio år tidigare utvandrat till
Kanada och sedan dess prövat många vägar
och yrken, slagit sig fram som
timmerhuggare, guldgrävare, trappers, jordbruksarbetare.
I deras kunniga sällskap gjorde han en lång
vildmarksfärd i det inre av British Columbia,
upp efter Fraser River, genom Cariboo
gulddistrikt och fram till Horseflysjön. Där hade
en av bröderna inmutat en guldfyndighet, som
skulle prövas, och där bodde två svenska
trappers. Hos dem slog man läger och levde jägar-,
fiskar- och guldgrävarliv en månad. Tio svenska
mil jaktmarker och fiskevatten stod till
förfogande, bara orörd urskog alltsammans. Ett
vildmarksparadis med berglejon och bäver,
björn och lo, älg och hjort och rådjur.
Viksten är gammal skogsman, naturkännare
och iakttagare, han har känt sig på sin mammas
gata där uppe i vildmarken, trivseln lyser
818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
