Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Viksten, Albert, Vilda vägar västerut, anmäld av Sven Barthel - Schiller, Harald, Vännerna, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
igenom hans skildringar. Han har lyckats få
detta kanadensiska sommarparadis att blomma
i all sin prakt, det är rymd och doft över
sidorna. Han är förtjust och han gör läsaren
förtjust. Sina egna sinnens vittnesbörd
kompletterar han med brödernas och de två
pälsjägarnas historier. Berättelser om ett hårt, ofta
mycket hårt pioniärliv, om människans kamp
mot en mycket givande och mycket krävande
natur. Och Viksten kan konsten att återge en
muntlig berättelse så att den verkligen låter
inte bara upplevd utan också talad. Det hela
kunde knappast ha gjorts bättre.
Efter Horseflyäventyret sprängdes
brödra-kvartetten. En gav sig till gruvarbetare, två
till timmerhuggare, den fjärde fortsatte resan
norr ut för att titta på laxfisket och
skogsarbetet.
Han följde de väldiga laxstimmen från Stilla
havet till lekplatserna långt inne i landet,
deltog i storfisket på bankarna utanför Prince
Rupert och i indianernas harpunfiske uppe
i skogsbäckarna. I den svenske timmerkungen
Olof Hanssons sällskap lärde han sig en hel
del om skogsarbetarnas liv och arbete i Nash
Way och Smithers. Och som avslutning på
resan äg,nade han en vecka åt att studera
jordbruk i Bulkley Valley.
Om allt detta ger han gott besked — kapitlen
om laxfisket är särskilt åskådliga — och han
meddelar i angenäm form precis så mycket
sakligt vetande som en normalt vetgirig läsare
kan önska sig. Överhuvudtaget besitter han
förmågan att blanda saklighet och lyrik i väl
avvägda proportioner och på det behagligaste
sätt.
”Vilda vägar västerut” är nog en av
Vikstens bästa böcker. Intensivt upplevd, rörlig
och levande, intressant och rolig. Det är kort
sagt en utmärkt resebok. Recensenten har bara
att rekommendera den. Sven Barthel
Vännerna på Dagsnäs
HARALD SCHILLER: Vännerna. En roman
om den Sergelska kretsen på Dagsnäs.
Bonniers. 5: 50.
Harald Schiller har gjort sig känd som
publicist på det personhistoriska området. Man
sätter sig följaktligen med vissa förväntningar
ned att läsa en roman, som bär hans namn
på titelbladet. I varje fall väntar man sig
vederhäftighet. Men när man slutat läsningen
av den bok, vars titel och undertitel återfinnas
här ovan, känner man sig minst sagt
fundersam. För det första frågar man sig, om detta
verkligen ska kallas en roman. Boken består
av en följd episoder, varav flertalet hänför sig
till Sergels sista besök hos Per Tham till
Dagsnäs. Man får vara med om hans ankomst, om
midsommarfirandet — jag ska strax
återkomma till den episoden —, om några samtal
eller snarare gräl mellan värden och hans gäst.
Vidare får man läsa ett brev från Per Tham
till hustrun, vari han skildrar ett besök i
Stockholm och samvaron med Sergel där i en krets
vänner, samt ytterligare ett brev från
grevinnan till Sergel med nyheter från Dagsnäs.
Slutligen får man bevittna, hur den
barnlöse ”göten” avslutar sitt testamente och slutar
sitt liv.
Det romanaktiga inslaget i denna berättelse
utgöres av historien om general Georg
Wilhelm Focks kärlekshistoria med
Anne-Char-lotte von Essen, född Kruuse, samt hans
hustrus kärlekshandel med Claes Sparre. Det
är i förbigående sagt ett uppslag, som i
förfarna händer skulle kunna bli en bra roman.
Här får man intrigen serverad på ett ganska
valhänt sätt, huvudsakligen i andra hand och
utan något konstnärligt samband med det
övriga innehållet.
Begreppet roman är emellertid ganska
flytande, och även om man kan finna det
tämligen pretentiöst att ge boken den rubriken,
kunde saken få passera oanmärkt.
I fråga om skildringen av Per Tham och
flertalet övriga uppträdande vill jag icke
nedlägga jäv mot författaren, som där befinner
sig så att säga på sin mammas gata. Däremot
finns det skäl att anföra tvivelsmål mot hans
framställning av Sergels personlighet på ett
par punkter. Den ena kan anses utgöra en
etikettsfråga, en fråga om litterär moral.
I första kapitlets senare del skildras, hur
Sergel i midsommarnattens gryning smyger
sig bort från det glada sällskapet på Dagsnäs
till ett avtalat möte med pigan Maja, samt hur
han ligger med henne i en skogsbacke. Att
Sergel var en kraftfull man långt in i
ålderdomen, är ett faktum som inte behöver döljas,
819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
