- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / December 1938 Årg. 7 Nr 10 /
820

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Schiller, Harald, Vännerna, anmäld av Thure Nyman - Lockhart, Bruce, Kanoner eller smör; Mowrer, Lilian, Gift med en flygande reporter; Bartlett, Vernon, Detta har jag upplevat, anmälda av Ulf Brandell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

men man kan fråga sig, om det är förenligt
med god smak att framställa en känd person,
må vara att han är död för mer än hundra
år sedan, i en situation av detta slag på detta
ohöljda sätt. I varje fall bör man ha svart på
vitt på att scenen verkligen utspelats så som
den skildras. Har författaren det? Det bör
finnas en gräns mellan fiktion och vad som
utger sig för att vara verklighet, fastän det
finurligt döljer sig bakom en ursäktande skylt.
Den skylten är i själva verket en mycket dålig
ursäkt för ovederhäftighet, och det kan inte
hjälpas, att man börjar tvivla på både det
ena och det andra, när man upptäcker, att
författaren (till exempel på sid. 23 överst)
låter Sergel tala om sin ”Ulla-Rella”. Sådant
brukar visserligen kallas för en lapsus, och
Anna Rella vänder sig väl inte i sin grav,
men det vittnar likvisst inte om den grad av
intimitet med det skildrade föremålet, som
skulle berättiga författaren till att ge sig på
en rekonstruktion av ”en konstnärs innersta”.
Det är alltid en vansklig för att inte säga
omöjlig uppgift, som mindre kräver
anspråksfullhet och friskt mod än ödmjukhet. Harald
Schiller har riktigt läst innantill i böcker, att
Sergel led av podager och hade häftiga anfall
av hypokondri och misantropi på sin
ålderdom, men därifrån och till att ge en såvitt
möjligt sann och rättvis bild av den gamles
själstillstånd är steget långt. Av de tvära
kastningarna mellan grubbelsjuka och sprudlande
festlig yra får man ingenting se i Harald
Schillers version. Av vänskapen mellan de
bägge var och en på sitt sätt storstilade
gamlingarna, av det andliga utbytet mellan dem
får man ingen uppfattning. Det talas
visserligen om att de tillbragte trevliga kvällar i det
så kallade museet på Dagsnäs, men dem går
författaren för övrigt med tystnad förbi, och
man bjuds på trätor eller monologer mellan
grälsjuka gubbar. Det ska visst inte förnekas,
att det sägs intelligenta saker under dessa
trätor, men man har en bestämd känsla av att
det är Harald Schiller och inte Sergel eller
Per Tham, som säger dem. I varje fall är det
den förstnämnde som har formulerat dem.

Därmed äro vi framme vid något som kallas
tidsfärg. Jag vill inte påstå, att den helt saknas.
Den kommer fram särskilt i de
Sergelteck-ningar som utgöra överstycken till varje
kapitel. Men tänk vilket liv denna bild från

en gången kulturepok kunde ha fått, om
författaren kostat på sig litet mera detaljer i fråga
om den yttre inramningen! Det skulle ha
försonat en med mycket som nu gör, att man
lägger ifrån sig boken med besvikelse. Och
samtidigt med den förhoppningen, att Sergels
minne, när vi nu snart gå att fira
tvåhundraårsdagen av hans födelse, får ett värdigt
monument, kanske i en roman — varför inte?
Sergels liv — vilket lockande, rikt, storslaget
ämne! Thure Nyman

Det stora reportaget

BRUCE LOCKHART: Kanoner eller smör.
Översättning av Nils Holmberg och
Thorsten Jonsson. Tiden.

6: 75.

LILIAN MOWRER: Gift med en flygande
reporter. Översättning av Thorsten

Jonsson. Tiden. 7:50.

VERNON BARTLETT: Detta har jag
upp-levat. Översättning av Dagny Henschen

Harrie. Gebers. 6: 75.

Med respektfull spänning mottar man en ny
bok av Bruce Lockhart — det torde redan
vara odisputabelt att denne introduktör av det
storpolitiska reportaget som litterär genre har
blockat för några rader i litteraturhistorien
åt sitt namn. Mr Lockhart har nu hunnit upp
i medelåldern, och icke utan vemod
konstaterar han, att åren ta ut sin rätt, de nattliga
backanalerna ha fått vika för ministeriella
temottagningar, vilka dock ur läsarens
synpunkt kunna visa sig väl så stimulerande.
Författaren är ju till sin läggning utpräglad
diplomat, och han har en sällsynt förmåga
att vid sina sammanträffanden med
framstående personer leda samtalet i önskad
riktning och plocka ur sina objekt en smula mera,
än vederbörande egentligen veta om. Men
samtidigt har Lockhart nog en viss benägenhet att
alltför mycket fästa sig vid vad som sägs och
att bortse från vissa obehagliga
problemställningar, som ledande politiker vanligen inte
vilja låtsas om, i varje fall inte i sina egna
länder.

Efter en blixtvisit till Skandinavien, där
särskilt Sverige, landet med ”en högre civilisa-

820

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 23:21:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-10/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free