Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lockhart, Bruce, Kanoner eller smör; Mowrer, Lilian, Gift med en flygande reporter; Bartlett, Vernon, Detta har jag upplevat, anmälda av Ulf Brandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
torisk standard än något annat land i världen”,
är föremål för Lockharts rörande beundran,
bär det i väg till Balkanhalvön, som för
tillfället inte utan fog förtjänar författarens
paradoxala epitet: ”fredens halvö”. Lockhart
framhåller med rätta, att balkanstaterna inte längre
få ses över axeln; i kraft av sin
befolkningstillväxt och sina naturliga resurser måste de
oundvikligen komma att antingen spela en
viktig självständig roll eller också bli
stormakts drabanter av utslagsgivande betydelse.
Som orientering till den kamp om hegemonin
över balkanstaterna, som nu står i centrum
av det politiska skeendet, är Lockharts bok
av mycket stort värde. Av högsta intresse äro
intervjuerna med kungarna Boris och Carol,
ett par fint nyanserade och av allt att döma
verklighetstrogna porträtt. Kung Carol av
Rumänien har ju tidigare inte gällt för att
vara direkt exemplarisk, men efter att ha tagit
statsmakten i sin hand tycks han ha blivit så
flitig och ordentlig som någon kan önska och
i sina mottagningsvanor den måhända mest
majestätiska av Europas monarker. Lockhart
gör allt för att höja hans aktier i sina
landsmäns ögon, samtidigt som han trots sina höga
tankar om Rumäniens utvecklingsmöjligheter
inte kan dölja sin avsmak för landets
ämbets-mannaklass med dess konstitutivt tvivelaktiga
moral. Överallt finner författaren att
Frankrikes aktier, som en gång noterats orimligt
högt, nu anses vara nästan värdelösa, och
överallt möts han av önskemålet om ett starkt och
för balkanfolken intresserat England. Lockhart
tror heller inte, att det skulle vara för sent för
engelsmännen att vinna ett visst fotfäste på
Balkan, men man får komma ihåg, att detta
skrevs före Miinchenöverenskommelsen.
Lockhart vill i varje fall understryka, att det här
rör sig om mycket stora politiska tillgångar.
I slutkapitlen, som behandla Tyskland, söker
författaren visa en försiktig optimism men kan
inte dölja sin oro för propagandans verkningar
bland ungdomen. Alla förhoppningar om en
övergång till mindre upphetsade tankebanor
synas dömda att komma på skam. Förhållandet
mellan England och Tyskland karakteriserar
Lockhart (som alltid har Homeros i
kappsäcken) med ett citat ur Demostenes’ filippiska
tal till atenarna. Dess aktuella tillämpning är
så påfallande, att en passus kan förtjäna
återges: ”Om ni väljer att följa hans exempel och
förklarar att ni håller freden vid makt, har
jag inga invändningar att göra. Men om någon
låter sig inbilla, att detta, som ger Filip
möjligheter att sedan han underlagt sig allt det övriga
marschera mot oss, verkligen är fred, har han
sagt farväl åt sitt förstånd, och den fred han
talar om, är något som ni iakttar gentemot
Filip men inte Filip gentemot er.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
