Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lockhart, Bruce, Kanoner eller smör; Mowrer, Lilian, Gift med en flygande reporter; Bartlett, Vernon, Detta har jag upplevat, anmälda av Ulf Brandell - Lyons, Eugene, Utkikspost i Utopia, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ligen initierade och mycket väl valda glimtar
ur den europeiska historien efter världskriget
kommer säkert att trivas med mr Bartletts bok,
andra skulle som sagt hellre vilja se honom
ta litet hårdare tag. Intressantast är nog
kapitlet om hur det kändes att vara
utrikes-krönikör hos BBC; det måtte inte ha varit
lätt att vara fullt objektiv utan att ändå låta
tråkig på något sätt. Det hela slutade ju också
med en skräll. Ett onödigt stort utrymme ägnar
författaren åt sina till synes otaliga personliga
missöden, vilka inte alltid äro så
underhållande. Stundom förefalla hans politiska
resonemang med förlov sagt något världsfrämmande,
så till exempel när författaren i sina
reflexioner över den tyska antisemitismens verkningar
förmodar, att ryssarna när som helst kunna
väntas svara med en motkampanj, vilken kan
komma att skrämma tyskarna så att dessa
i ren panik börja krig! Visserligen är den
världspolitiska utvecklingen oviss, men ett
sådant händelseförlopp torde dock vara av det
mera osannolika slaget. Ulf Brandell
Besviket trosvittne
EUGENE LYONS: Vtkikspost i Vtopia.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers.
11:—.
Här föreligger en bok av ovanligt intresse.
Eugene Lyons, radikal i amerikansk mening,
det vill säga efter vårt språkbruk närmast
kommunist, har under sex år (1928—34)
uppehållit sig som United Press’ korrespondent
i Moskva. Han kom dit som blint hängiven
sovjetvän och reste därifrån som en lika
övertygad fiende, icke till kommunismen, men
till sov jetsystemet, en besviken, men alltjämt
troende idealist, vilken av sina ryska
erfarenheter drivits över från att sätta sin lit till
proletariatets diktatur till att i den mänskliga
”idealismens vågspel” se den enda ledstjärnan i en
barbarisk och tyrannisk värld.
Detta kan ju låta banalt. Samma erfarenhet
har gjorts talrika gånger och ofta framgått
som resultat enbart av mognande
livserfarenhet i vardagliga miljöer, utan studier i
tjekapraktik och byråkratförtryck. Det förefaller
också som om allmänheten under de sista åren
fått nästan väl mycket av journalistmemoarer
i koncentrerad jagform, där vederbörande i
märkbar mån fallit för frestelsen att låta
världshändelserna bilda staffage till den egna
hysteriskt egocentriska journalistpersonligheten.
Från allt detta räddas dock Lyons’ bok.
Detta sker framför allt på grund av stoffets
rikedom, osedvanliga intresse och i mycket
okända karaktär — men även därför att
författaren är en man i god tro, en ärlig och
sökande ande, överhuvud motsatsen till en
posör eller litterär snobb.
Den period, under vilken Lyons såg
Ryssland inifrån, är den under vilken proletariatets
— det vill säga bolsjevikpartiets — diktatur,
skapad och upprättad av Len in och Trotskij,
efter några års ledaranarki övertogs av Stalin,
varefter Sovjet-Ryssland omdanades till det nya
byråkratiska ståndssamhälle, som sedan dess
hållit på att utformas. Detta är en period av
utomordentligt historiskt intresse. Det är också
den minst kända och den mest missförstådda
fasen i den ryska revolutionens utveckling. Och
här är Lyons ett vittne av första ordningen.
Skildringen är kronologisk. Läsaren får följa
med varenda fas av det ryska samhällets
fortlöpande förvandling under denna tid, från
Nep-periodens relativa lättnad, över första
femårsplanens — ”järnålderns” — svält och elände
och extatiska framtidsfantasier, över
kulaker-nas likvidation och den i verkligheten lika
mycket som i pressen negligerade
massvältdöden i de sy dryska jordbrukardistrikten 1932
—33 — en direkt följd av kulaklikvidationen,
det vill säga av utrotandet av de dugligaste
bondeelementen, samt av paniknedslaktningen
av husdjuren — över de stora blandade
terror- och propagandaprocesserna till tjekans
— OGPU:s — skräckfyllda allestädesnärvaro
i det dagliga livet, där man på frågan hur det
stod till plägade svara: ”bättre än i morgon”.
Och så vidare: en bred ström av rysk
verklighet, där författaren som tolererad utlänning
visserligen intager en privilegierad position
men dock har tillräcklig kontakt både med
koryféerna inom partiet, till vars vänner han
räknats hemma i U. S. A., och med
sovjetsamhällets gråa och frusna genomsnittsmänniskor.
Vid sidan av allt detta går ett psykologiskt
drama. Som en underström, stundom dykande
upp till ytan, förnimmer läsaren författarens
egen reaktion mot det liv i vars mitt han
lever utan att dock höra dit. Det är en
egen
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
