Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lyons, Eugene, Utkikspost i Utopia, anmäld av Rütger Essén - Churchill, Winston S., Kriget vid floden, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
artad, spänd och orosfylld utveckling. Den
målas kanske bäst i de av författaren själv
formulerade avsnittsrubrikerna: ”Moskva
hägrar”, ”Halleluja”, ”Tvivel”, ”Krossade
illusioner” och ”Omvärdering”. Det är en i sin
art tragisk och gripande historia.
Lyons själv kommer från New Yorks East
Side. Han har vuxit upp i fattigdom och
umbäranden samt sedan barndomen sett nöd
och smuts i ansiktet. Som östeuropeiskt
immigrantbarn har han känt
amerikaniseringspro-cessen både som ett lösryckande och ett
andligt övervåld. Han greps redan i sin barndom
av tron på den radikala revolutionära
socialismen som det enda medlet till frigörelse samt
av klasskampsläran som det praktiska
kamp-evangeliet. Han kände klasshatet långt innan
han teoretiskt motiverade det. Om någon var
han andligen preparerad att se mot
bolsjevis-mens Ryssland som mänsklighetens räddare
och framtidens fackelbärare.
Under sina första år i Ryssland är han
också mer än de flesta böjd att helt
acceptera den officiella ursäkten för fattigdomen
och umbärandena runtomkring såsom ett det
förflutnas arv, som ej kan omedelbart
övervinnas och — senare — såsom ett självpålagt
offer för det socialistiska uppbyggnadsarbetet.
Han tvivlar heller aldrig ett ögonblick på
den nattsvarta skurkaktigheten hos
”världskapitalismen” och hos regimens fiender
överhuvudtaget, eller på att ”världsfascismen” är något
annat än kapitalismens yttersta medel för
arbetarklassens förslavande.
Det inre sönderbrytandet av hela denna
Lyons’ färdiga och sammanhängande
föreställningsvärld kommer genom den mänskliga
medkänslan. Alltmer ovilligt accepterar han den
officiella cynismen. Talet om betydelselösheten
i betraktande av det strålande framtidsmålet
av de mänskliga offer som göras, börjar
irritera och plåga honom.
Och till sist kan han ej längre. Han gripes
mer och mer av den ur bolsjevikisk synpunkt
grundläggande kätterismen, att människolivet,
varje människoliv, har ett värde i sig, att
tyranni, grymhet och förföljelse icke kunna
bli berättigade, vilka framtidsmål som än
åberopas, samt att det i själva verket är viktigare
att skapa drägliga levnadsförhållanden för de
nu levande människorna, än att med alla medel
slå ned aila hinder för världssocialismen om
hundra år.
Efter detta är han färdig. Hans ställning
i Moskva blir mer och mer ohållbar. Och på
nyåret 1934 måste han ”på Litvinovs
förgrymmade begäran” lämna Ryssland. Hans
”assign-ment in Utopia”, hans uppdrag som
utkiks-post i framtidslandet, är slut. Han har sett för
mycket och för djupt.
Minst lika bitter är den ovilja han som
”avfälling” ådrager sig från U. S. A:s ”radikala”.
Men dem ger han igen med en annan metod.
Han skildrar lugnt och enkelt deras tankevärld
och sekterism. Och här skriver han sidor av
starkt verkande satir.
En sida till av denna märkliga bok måste
omnämnas. Den är ett journalistiskt epos. Vid
sidan av dramat om författarens politiska patos
och dess tragiska öde går en journalistisk
yrkesroman av färgrik och levande art. Jag
nämnde inledningsvis att vi kanske fått för
mycket av litterär journalistisk självbespegling.
Men den levande och äkta journalistiken på
världsscen är och blir ett fängslande äventyr.
Den är också en av de starkaste makterna
i tiden, på gott och ont, kanske rentav dess
mest typiska andliga uttrycksform.
Sedan den politiske förkunnaren och
tros-bäraren dräpts kvarstår hos Lyons
journalisten. Politiskt har han hamnat i en allmän
mänsklig idealism, vars förverkligande i
sinnevärlden i varje fall är oberoende av politisk
etikettering. Men som journalist har han endast
vunnit på trosvittnets tragiska undergång.
Översättningen, av Gösta Olzon, är levande
och välgjord. Som en bagatell kan påpekas
att de många ryska uttrycken borde
om-transkriberats efter svensk fonetik och ej fått
kvarstå efter engelsk, vilken för svenska läsare
ger en alldeles felaktig uppfattning om uttalet.
Rütcer Essén
Med Churchill i Sudan
WINSTON S. CHURCHILL: Kriget vid floden.
Historien om Sudans återerövring.
Översättning av Hugo Hultenberg.
Skoglunds. 9: 50.
År 1899 debuterade den då tjugofemårige
underlöjtnanten Winston S. Churchill som
för
823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
