Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja Bergstrand: Med hednisk tendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED HEDNISK TENDENS
Men ”Kris” har också blivit något helt annat
än ett primitivistiskt tendensverk. Den syn på
människan och verkligheten, som här
fram-lägges, är till stor del gammalt klassiskt och
romantiskt vin, som gjutits i nya läglar. Om
Karin Boyes livstro således har rötter, som
äro av högst respektabel ålder, innebär detta
inte, att den ej skulle vara personligt
utformad. Tvärtom. Med sin psykologiska
kunskap har hon utvecklat arvet och fört livstron
vidare i en riktning, som kan sägas avlägsna
henne från Pär Lagerkvist och Erik Blomberg
och i viss mån trots angreppet närma henne
till kristendomen. Detta kan ske, därför att
hon inser, att männ iskoandens storhet inte är
den titaniska kampen på egen hand utan
underordnande och beroende. Hon gör uppror
mot kristendomens lydnadskrav, men hon
förkunnar själv en lydnadens väg. I det följande
skola vi se, hur detta är möjligt.
Klassiker är Karin Boye, när hon prisar den
skönhetens frälsande och befriande makt, som
hon låter Malin erfara. Den unga
seminaris-tens upplevelse är visserligen av erotisk art,
men den är i lika hög grad en utpräglad
estetisk upplevelse. De estetiska och erotiska
elementen kunna ej skiljas från varann, de
äro samtidiga och från början oupplösligt
sammankopplade. När Malin erfar svalka vid
åsynen av Sivs linjerena gestalt, gör hon en
reflexion, som förtjänar att citeras för att
belysa det sagda:
”Kanske det är så att allt, som är mycket
vackert har en mystisk vila att ge. Underligt
och heligt.
Men hon hade varit med om liknande förr.
Då hon kom trött och nedstämd från skolan,
hände det, att hon med avsikt gick en bestämd
gata, där det låg ett vackert hus med rena, väl
avvägda proportioner. En del av hennes
trötthet kunde lätta, då hon sög upp byggnadens
former — eller kanske snarare lät sig sugas
upp av dem.”
När i romanen olika personer diskutera
Malins utveckling och Lärarinnan anser hennes
förälskelse vara det ”mest ideella och rena
man kan tänka sig, just därför att den är så
lite kroppslig”, då är Karin Boyes ironi skarp
och tydlig. Hon har velat skildra just en
kroppslig upplevelse. Men hon menar med de
gamla platonikerna, att kropp och själ äro
omöjliga att skilja åt: kroppen är själens
boning och dess adekvata uttryck. När nu
”kroppen i all sin härlighet” träffar Malin som
”livsuppenbarelse”, uppenbarar den ett liv,
som är andens. Evangeliet om kroppens
härlighet blir tillika en förkunnelse om andens
makt, och Karin Boye menar, att denna
förkunnelse ljuder klarare ju friare, friskare och
mera harmonisk kroppen är. Den, som
granskar hennes skildring av Sivs fysiska skönhet,
finner att den är idel ande. Sivs hals är en
”pelare, som steg ur fulländade halsåsar som
en lugn hymn”, anletsdragen äro ”fina och
stränga rytmer”, de ha ”förnämhet och styrka”.
Denna platonska tro på skönhetens immanens
är genomgående i författarinnans verk. Redan
i dikten ”Drömsyn” har hon biktat sin tro
på de människor,
vilkas kött är ande,
vilkas ande är kött —
blomlikt vnxna
som en sällsam mänska jag mött.
Den, som talar om kroppens och själens
enhet, kan sätta den ena eller den andra
storheten i främsta rummet. Hur Karin Boye
väljer, framgår av en dialog, som syn och
hörsel föra med varandra. ”Säg själv”, frågar
hörseln, ”— är inte uppenbarelsen inför
sinnena på samma gång uppenbarelsen av det
sinnesskapande bortom-sinnliga, som inga
gränser känner för sin eviga förälskelse? Är
den inte hägringen av ett rike under skapelse?”
Författarinnan har ingalunda glömt bort att
skildra Siv i enlighet med den uppfattning,
som talar ur de citerade orden. Därigenom att
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
