Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja Bergstrand: Med hednisk tendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED HEDNISK TENDENS
heten och de högsta dygderna vore omöjlig”.
Karin Boye menar, att munkens lära är sann
och likaså den slutsats, som priorn drar av
den. Hon förkastar lärorna om anden, men
hon tror på anden själv och på andens verk,
som går från människa till människa.
Onekligen rymmer Malins upplevelse inför
Siv också moment, som äro av religiös art.
Karin Boye är inte bara kristendomsangripare
utan också förkunnare av en positiv tro, tron
på Siv som människa och uppenbarare av
tillvarons egentliga väsen. Den befrielse, som
Sivs evangelium bringar den stackars Malin,
är lätt att förstå, men utan att det minsta
vilja förringa den mänskliga gemenskapens
betydelse måste en kristen läsare beklaga, att
mötet med Siv får ersätta mötet med Kristus.
När Karin Boye i likhet med nyklassikerna
ställer upp den harmoniska människan som
livsideal, kan hon lika litet som sina stora
föregångare dölja, att det är ett genom sin
begränsning själviskt ideal, hon proklamerar.
När Malin hör talas om världskriget, ber hon
att få sitt hjärta förhärdat till klar kristall,
därför att hon vill leva i fred. Paradoxalt nog
har ”den unga generationens”
kristendoms-angrepp blivit en idyllens programdikl. Ingen
skall förvägra Karin Boyes idyll epitetet
”tillkämpad”: den är ändå en dal, där bergen på
alla sidor skymma utsikten. Och framför allt:
tillflyktsorten är drömd. Siv har felet att inte
existera; hon är en idealgestalt, skapad av
den söndergrubblade Malins fantasi.
Författarinnan har själv erkänt hennes overklighet
och hennes ursprung:
”Den går genom tiderna som en
upprättande sval vind: drömmen om Hellas. Bara
en hägring. I de lyckliga svala källorna
tvättar sj älvgisslarna blodet från sina skuldror.
Drömmen om ett hedniskt ljus-Hellas, som
aldrig fanns i verkligheten. Drömmen om ett
mål. — Siv! Till-flykt!”
Det är en bekännelse i släkt med den
kell-grenska förklaringen:
Vad mer om Villan oss bedrager,
blott hon vår levnad lycklig gör?
Malin vandrar från den ena illusionen in
i en annan. Men hon kommer aldrig in i valet
mellan drömmen Siv och verkligheten Kristus.
Hennes tragedi är, att hon längtar till
verkligheten men flyr till drömmen. En gång
har Karin Boye biktat en modigare önskan:
Det är tröst i drömmens dofter,
svala, knappast märkliga.
Ändå ville jag ge bort dem
för det jordiskt verkliga.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
