Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Kafka, Franz, Briefe und Tagebücher - Lange, Horst, Schwarze Weide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
Hans brev är alltid någonting mer än
meddelanden, uttalanden eller tillskrivelser, de
verkar som armar och rötter, som sänds ut
i livet för att klamra sig fast vid det och där
hämta ny kraft. Hela vår tids problematik
fanns i hans personlighet; man ser det
ständigt i hans brev. Så till exempel när han efter
krigets slut skriver:
”Den som hädanefter tänker leva så som
han tidigare har vant sig att göra, han
kommer alltid att stå inför rena upprepandet, det
rena en-gång-till och dess ohjälpliga sterilitet.”
Men Rilkes tragik var tidlös. Det var själens
tragik, som frågar, alltid frågar:
”Schliesslich muss doch die Seele mehr
geworden sein, aber warum leb ich nicht in
ihr, wenn Raum ist im Geistigen?”
Även av Franz Kafka, den tidigt
bortgångne diktaren och kämpen för en bättre
tillvaro, har utkommit ”Briefe und
Tage-bücher”, utgivna av Max Brod, hans trogne
vän och beskyddaren av hans efterlämnade
litterära verk, på förlaget Heinrich Mercy
Sohn i Prag. Detta band, som avslutar de
sex volymerna av Kafkas samlade skrifter, för
direkt in i diktarens innersta. Helt nära,
brännande nära känner man här på varje sida,
ja på varje rad hans tragiska kamp för att
finna en mening i livet. Han hörde ständigt
ett förfärande ”aldrig” eka ur alltet. Vad som
skulle mötas — det gudomliga och det
mänskliga — träffas aldrig; medan den ena parten
ligger hjälplös i mörkret och inte kan ge något
tecken ifrån sig, drar den andra tätt förbi
utan att kunna nå kontakt. Det möte mellan
det gudomliga och det mänskliga som är livets
innehåll och mening äger icke rum, ja
förefaller vara helt omöjligt tack vare de jordiska
förhållandenas sega tröghet. Allt liv betyder
för Kafka fångenskap. En gång frågar han om
han någonsin kommer att få andas någon
annan luft än fängelsets. Ty människan sitter
fångad i sitt liv som i en cell.
”Man ber att få bli flyttad från sin cell,
som man hatar, in i en annan, som man först
senare kommer att lära sig hata. En rest av
tro medverkar här — ett hopp om att under
transporten Herren av en tillfällighet skall
komma genom korridoren, få se fången och
säga: Denne skall ni inte mer spärra in. Han
kommer till mig.”
En stor och rörande bild av en diktare, som
trots att han alltid hotades av förtvivlan ändå
alltid strävade att ge människotillvaron en
mening. Och hur nära dröm och verklighet
slingrade sig kring varandra hos denne
diktare, det kan man med hemsk tydlighet
iakttaga i hans brev och dagböcker.
Det är mycket betecknande för den nya
tyska litteraturen att den nästan alldeles
undviker och gärna skyggar för drömmen, och
att i stället all kraft ägnas åt att få bukt med
verkligheten. Ett av medlen är det provinsiella.
Därför finns det också en stor mängd
land-skapsromaner och dito berättelser. Den
provinsiella epiken, som fransmännen alltid haft
men som tyskarna nästan aldrig odlat,
upplever nu en stor blomstring. Det finns
knappast något landskap som inte har fått sin
diktare: Schwarzwald, Hunsriick, Mark, Nehrung,
det badensiska Westfalen. Memel, Lothringen,
Weserområdet, Mainfranken, Donaugebitet,
Sudeterna, Kärnten, Steiermark, Siebenbürgen
— så långt som tyskar överhuvud har slagit
sig ned som kolonister. Denna mängd av
provinsialism kan inan bara peka ut som ett
tidstecken i tysk litteratur, medan ett ingående på
detaljer skulle föra för långt. Ändå måste jag
här nämna några böcker, som hör hemma
i detta sammanhang och som genom sin
konstnärliga egenart och kraft vida höjer sig över
sina grannar. Först har vi Horst Lange och
hans roman ”Schwarze Weide” (utsänd av
förlaget H. Goverts i Hamburg I. Det är en
roman frän Schlesien, där det karga
landskapet alltid driver människan in i det
hemlighetsfullt religiösa — man kan påminna om
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
