Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Andres, Stefan, Moselländischen Novellen - Freumbichler, Johannes, Philomena Ellenhub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
till exempel Angelus Silesius, Jakob Böhme
och mystiken hos Gerhardt Hauptmann. Detta
drag hos landskapet har emellertid Horst
Lange på ett hemskt, förtätat och ödesdigert
sätt översatt till ett mänskligt drag — denna
enhet av natur och människa är Langes första
förtjänst i denna roman. Överallt möter man
det förtegna och hemlighetsfulla — närheten
till det onda men också till det religiösa. ”Alles
was da kreucht, wird mit der Geissel zur
Weide getrieben” — det är meningen i denna
roman, som är full av bitterhet, oro, lidelse
och svårmodig musik, full av ”de häftiga
motsättningarna mellan veka skuggor och skarpt
ljus”. Storartad är inte bara rikedomen på
gestalter i Langes roman utan också djupet
i hans perspektiv — här möter man hans andra
stora konstnärliga förtjänst. Han levandegör
i detta tyska landskap, där den slaviska östern
redan tränger in, en hel by och en hel familj
med dess skulder, med krossandet av alla
gamla ordningar och alla stora symboler från
fordom och osäkerheten i alla nya yttre och
inre gränser. Men Lange ger oss dessutom en
förvissning om att människan skall ha kraft
att sona det onda och sin egen andel i detta
onda.
Liksom Horst Lange hör också Stefan
Andres till det litterära Tysklands hopp. Även
han är ännu ung, även han har sin egen
profil. Hans nya bok, ”Moselländischen
Novellen” (Paul Lists förlag, Leipzig), visar redan
genom sin titel sitt sammanhang med
provinsialismen. Det är ett vinland, som romarna
öppnat för södern. I Trier fanns en gång i tiden
ett romerskt kejsarhov, men även den kristna
förkunnelsen är hemma här. Nikolaus Cusanus,
förkunnaren av en kristendom som vände sig
från skolastiken och i stället orienterade sig
mot livet, kom från Mosel; han föddes som
son till en fiskare i Kues. Det är detta arv
som åter blivit levandegjort hos Stefan Andres,
och som pulserar genom hans Moselländischen
Novellen”. Verklighet smälter här samman
med fantasi, i nutiden verkar alltjämt det
förgångna vidare som en levande makt. Det är
ingen slump att den viktigaste novellen i boken
heter ”Die Vermummten”. Det är det förklädda
och maskerade i människorna, det dolda
i själen som Andres drar fram och ger form.
Att befria detta dolda i människan, som också
kan kallas skuld, och föra det tillbaka igen till
landskapets och livets omedelbarhet, detta är
vad Andres ständigt på nytt försöker sig på
i sina noveller, och detta ger dem — vid sidan
av bevarandet av det provinsiella — deras
konstnärliga värde.
Från ett helt annat klimat kommer
Johannes Freumbichler och hans roman
”Philo-mena Ellenhub” (Paul Zsolnays förlag, Wien).
Freumbichler är från Salzburg, och hans bok
handlar om salzburgbönder; boken är byggd
på många generationers erfarenheter och
hårda liv. Freumbichler är en man i
femtioårsåldern, och tillvaron har hanterat honom
ganska hårt, innan han i en liten bys stillhet
började skriva. Där påträffades han av
diktaren Carl Zuckmayer, som därigenom kunde
tillföra tysk litteratur ett saftigt originalverk,
som har sina rötter i hembygdens mylla, men
som med sina grenar och kvistar sträcker sig
vida ut över människolivet. Vi blir bekanta
med Philomena, som förkortat bara kallas
Mena, redan som ung flicka — hon har redan
då plats och har att försörja åtta föräldralösa
syskon; vi får följa hennes strävsamma
existens med dess arbete, kamp, tapperhet och
uthållighet ända upp i ålderdomen, då hon
får äran att stå fadder för den nya
kyrkklockan. Det är något av den ännu oersatte
Peter Roseggers fabuleringsglädje och folkliga
vishet i denna vackra och äkta
hembygds-roman, som för fram till följande insikt:
”Det, (är inte den som hårdast upphetsar ett
folk utan den som ger folket det heliga lugn
som det behöver för att växa, som kommer
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
