Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Stapel, Wilhelm, Parzifal - Ponten, Josef, Novellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
gang”. Han börjar med sitt andra år, därför
att han då hade sitt andliga uppvaknande.
Vad var det som kallade honom ut ur
skymningen till ljuset? Det svar diktaren ger på
denna fråga har en bekännelses värde:
”Det var alltså smärta som väckte min
själ, det var lidande som bragte den till
medvetande.”
På så sätt kunde han bli de lidandes
diktare, tolk för dem som kämpar för att nå fram
till ljuset. Vad som höll honom uppe under de
svåra ungdomsåren var hans tro på konsten.
Han skriver:
”Jag var då ännu så ren, så ofördärvad
eller så ovetande, att konsten föresvävade mig
som någonting ouppnåeligt eller rentav
gudomligt. Kejsare, kungar och furstar sade mig
ingenting, däremot kunde jag utan vidare
föreställa mig ädla konstverks upphovsmän
som gudar eller i varje fall som människor
i besittning av övernaturliga krafter.”
Men sig själv upptäckte han när han kom
underfund med dialektens värde som ett
uttryck för folket och öppnade vägen för
dialekten till det stora dramat.
”Jag ville ge tillbaka dialekten dess
värdighet. Om jag lyckades må andra avgöra.”
Detta avgörande är på intet sätt
tvivelaktigt: ”Hanneles”, ”Vävarnas”, Pipas och
”Florian Geyers” diktare har med sin
schle-siska dialekt låtit oss höra folkets egna
pulsslag. Mycket motsägelsefullt och disharmoniskt
i hans natur förstår man först när man
i ”Abenteuer meiner Jugend” läser:
”Läsaren torde ha förstått av min skildring,
vilken underbart växlande väg jag har gått
och att jag redan tidigt undandrog mig alla
följeslagare. Jag hade för mycket att göra
med mig själv. Redan från början hade jag
tvingats in i oppositionen, och jag tillhörde
den ännu. Vad jag sysslade med i mina tankar
var förnyelse. Inte under någon rubrik,
tilllåten eller otillåten, kunde jag inordna det.
Mitt väsens egenart var det jag höll på och
som jag med förtvivlans mod försvarade mot
allt anlopp.”
Här möter man själva den innersta kärnan
i Hauptmanns personlighet och geni: den
heter själslig frihet. Med djup rörelse, ja ofta
stark gripenhet kommer hans läsare att följa
vår tids störste tyske diktares ungdomliga
utvecklingsväg. Man tänker ofta på Parsifal,
när man läser denna bok.
Därför kan jag lämpligen här ta upp en
utomordentligt lyckad ny diktning av den
bayersk-frankiske riddaren Wolf ram von Eschenbachs
Parsifaldikt. Det är Wilhelm Stapel som
med hjälp av Hanseatische Verlagsanstalt i
Hamburg har gett sig på att överföra denna
dikt från tolvhundratalet till modernt språk
utan att beröva den något av dess smältande
klang och kyskhet. Wilhelm Stapel åsyftar inte
en föpmedling av motivet utan av diktens
väsen och anda. Han vet mycket väl att
”Parzifal” tagen som ren dikt är och förblir
oöversättlig, men med hjälp av en
prosaöversättning bygger han broar och vägar in i
diktens anda, i dess symboliska övertidlighet.
Hans stränga och arbetade prosa får mycket
vackert en stil som varken verkar alltför
modern eller för ålderdomligt snirklad. På så
sätt har ”Parzifal” verkligen blivit en läsbar
bok, i vilken förebildens ädla storhet på ett
underbart sätt lyser igenom. Stapel har här
på ett levande sätt tjänat den tyska diktens
genius.
Josef Pontens ”Novellen” för oss tillbaka
till samtiden (Deutsche Verlagsanstalt,
Stuttgart). Diktaren har här samlat de berättelser
han skrivit mellan åren 1918 och 1925 — de
är tolv till antalet och har tidigare publicerats
var för sig. Pontens starka intellektualism och
arkitektoniskt välberäknade teknik märker man
även här, liksom också hans längtan tillbaka
till naturen, till dess välsignelserika och
hälso-skänkande krafter. I olika tidevarv och
landskap är Ponten en skattgrävare efter öden som
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
