Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Borchardt, Rudolf, Vereinigung durch den Feind - Fallada, Hans, Wolf unter Wölfen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
inte förfaller till slappa kopior utan utvecklas
i harmoni med naturen i och omkring oss
— eller som det heter i en av novellerna:
”Vi vet ofta inte alls vad det är som
plötsligt kommer vår själ att skälva, varför vi just
i detta ögonblick blir omstörtade — allmodern
ensam vet det, när hon handlar.”
Vad man särskilt måste prisa i Pontens
noveller är deras språkliga stramhet.
En språkkonstnär är också Rudolf
Borchardt. Han har gått i Hugo von
Hofmanns-thals skola och är en raffinerad lyriker — han
diktar i viss mening ännu i guld på samma
sätt som medeltidens bildhuggare skar sina
heliga akter i guld. Det tyska språkets
förvandling genom seklen känner han inte bara
bättre än någon annan, utan han bemästrar
själv alla dessa gamla språkformer på ett
förvånande sätt. Det föreligger till exempel en
efterdiktning av Dante på medelhögtyska av
hans hand — den är tänkt som utförd av en
dåtida minnessångare. Det finns mycket litet
på prosa av Rudolf Borchardt, och med
”Ver-einigung durch den Feind” publicerar han
sin första roman (Bermann-Fischers förlag
i Wien). I en exklusiv stil, som det inte alltid
är så lätt att komma igenom — man får
emellertid lön för mödan genom en hel serie
spirituella och slående formulerade vändningar —
införs vi i inflationstiden. Två inte bara i fråga
om sin titel och sitt stånd utan också genom
sin andliga kraft aristokratiska naturer når
här en förening tack vare den gemensamma
fienden. ”Vereinigung durch den Feind” hette
en skrift av en man, som efter dess
publicering kommenderades till generalstaben i
egenskap av ryttmästare: en förening mellan två
förbundna härar, som blivit omöjlig inför
fienden, kan enligt honom ske endast genom
den slagna fienden. Så såg officeren saken,
och så måste han också handla som man
— liksom också hans älskade, en grevinna
som liksom han blivit rotlös genom världens
sammanbrott och obarmhärtigt måste kämpa
för brödfödan. Fienden är just detta — tiden,
ty den erkänner endast och allenast den
ekonomiska ståndpunkten, den känner inga andra
värden än dem som man kan sälja, som har
sitt kursvärde. Borchardt finner en symbol för
denna fiende i en av de stora internationella
spekulationshajarna av den typ som överallt
är så karakteristisk för inflationsepokerna. Det
är alltså också en seger för det andliga som
de två älskande vinner genom att kunna
förenas genom den gemensamma fienden. Mot
den avpersonaliserade tiden ställer Borchardt
upp en idealism, som inte betyder
förvekligande och livsfly kt utan har till förutsättning
individens sega kamp för sina ideal.
Hela inflationstidens helvete släpper Hans
Fallada lös i sin tvåbandsroman ”Wolf unter
Wölfen” (Ernst Rohwohlts förlag, Berlin). Det
är en upplösningens virvel som rycker allt
med sig, stad likaväl som land, de rika
likaväl som de utarmade, spelarna och
äventyrarna likaväl som borgarna och de besuttna.
Fallada skildrar dem alla med deras hus och
våningar och livsförhållanden. Liksom den
skildrade tiden liknade en ström, som hade
sprängt alla fördämningar och flödade ut över
land och folk, är också Hans Falladas roman
som en ström, berättelsen väller fram i
ständigt nya svall, stormpiskad, utan förbarmande,
väldig. Det gäller inte enskilda öden och
symbolisk form i första rummet som hos
Borchardt, det gäller hos Fallada enheten och
verkligheten själv. Därför berättar han med
snabba upp- och avbländningar i den teknik
som vi lärt av filmen. Allting sker samtidigt,
på en gång, in i vartannat och mot vartannat.
Storartad är Falladas förmåga att komma
vardagslivet nära — här ligger hans egentliga
styrka; mer än hundra människor rusar emot
oss ur denna bok som flyende ur ett
brinnande hus, och alla har de livets puls i sig
och sitt eget ansikte, som man inte förväxlar
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
