Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Malmberg, Bertil, Värderingar, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
guldålder och som man för länge sedan vant
sig av med att höra.
Troligen ha dock de tyska kulturintrycken
varit av mer ingripande art. Bokens mest
kongeniala essayer äro ägnade tre av
förkrigstidens tyska mästare, Stefan George, Max
Dauthendey och Ricarda Huch. Specifikt tyska
förhållanden, en filiströs professorskultur
utan rötter i instinktlivet och utan motvikt
i en humanistisk folkbildning av nordisk typ,
torde förklara Malmbergs partiella förståelse
för de vitala krafternas eruption. Att den
tvångsmässiga utbildningen av en kollektiv
levnadsstil vuxit fram hos Europas mest
stillösa folk, är ett faktum som han inte tycks
fundera över. Ty den stil som teutonerna så
krampaktigt söka, den öga redan äldre folk
som anglosachsare och latinare; den är hos
dem medfödd och naturlig. I den bristande
jämvikten mellan natur och kultur ser
Malmberg ett den sentida människans
karakteristi-kon överhuvudtaget. Är nu detta så säkert?
Kan det inte likaväl vara ett tecken på
motsatsen? Är det inte till äventyrs något som
främst utmärker den jämförelsevis unga
germanska kulturvärlden, där pendeln inte
upphört att’svänga mellan det primitivt
instinktiva och det instinktlöst intellektuella, det
spontana och det medvetna? Vackert och
rättvist har Malmberg framhållit, att Oscar
Lever-tin representerar något av det noblaste hos det
judiska folket, i vars uråldrighet han ser ett
särmärke. Men vad är det som betingar den
rika, fulltoniga mänskligheten hos denne ädle
företrädare för ett uråldrigt folk, om inte just
den balans mellan instinkt och ande,
apolli-niskt och dionysiskt, som hör den gamla och
mogna kulturen till, men som den unga inte
nått fram till? Och om Europa i våra dagar
hotas av undergångens makter, äro då dessa
inte långt mindre att söka hos en förvissnad
och förtorkad odling än hos en alltjämt
otämjd primitivitet, som blivit dubbelt
ödesdiger genom tillgången till fulländade
förstörelseredskap?
Idel frågetecken alltså; och de kunde
ytterligare mångfaldigas, eftersom någon verklig
kunskap inte gives på dessa områden, och
man här har att göra med en diktares
visioner, inte en forskares arbetsresultat. I sista
hand beror det väl på ens personliga
läggning, om man är mottaglig för den suggestion
som utgår från de malmbergska
tidsbetrak-telserna — liksom från de fenomen som
föranlett dem. Även efter anbefalld
självrann-sakän måste recensenten erkänna sig alltför
genomsyiad av västerländsk rationalitet och
etik för att ens en sekund ha drömt om ett
magiskt kosmos sådant som Malmberg
framställer det på admirabel prosa.
Den vackra och stimulerande boken
innehåller likväl så pass mycket av västerländsk
ande att också en läsare av ovannämnda
profana slag finner åtskilligt att glädja sig över.
Det är en rad på en gång varsamma och
briljanta litterära analyser, som ingen svensk
yrkeskritiker av i dag kunde gjort bättre, och
vilkas utsagda eller underförstådda
förutsättning alltid är den, att varje betydande diktare
tillika är moralist. Inte minst fäster man sig
vid den överlägsna psykologiska
träffsäkerheten i porträtten av ett par Oxfordgripna
litterater som Beverley Nichols och Sven
Stolpe. Det är vidare den bestämda gensagan
mot rasfanatismens förblindelser och den
ganska beska kritiken av Tredje rikets
biologiska ungdomsdyrkan, falska heroism och
aggressiva förakt för den mognare åldern.
Ingenstädes talar Malmberg dock så klart
i Västerlandets anda, som då han nämner som
”det kostbaraste i livet: ödmjukheten,
medkänslan, rättvisan, ädelmodet”, eller som då
han ordar om ”det redliga uppsåtets — —
den ofärgade saklighetens elit”. I dylika
vändningar är han så långt borta från hednisk
magi som man någonsin kan begära; i dem
framträder med öppet visir den
kristet-väster-ländska kulturtraditionen — den, och
ingenting annat.
Direkt orättvis blir Malmberg en enda gång
— i kritiken mot Pär Lagerkvist. Bland det
nya Tysklands mest fanatiska bekämpare
finnas de som på sin tid voro de första att
brännmärka våldsfreden i Versailles. Bland
demokratiens ivrigaste försvarare i våra dagar
finnas de som för inte länge sedan ständigt
häcklade dess fel och avarter. Att angripa
något i medgångens dagar, försvara det i
motgångens, är bestämt inte ett tecken på vare
sig lågt sinnelag eller dåligt omdöme. Det är
tvärtom en gammal fin svensk ridderlighet
och klokskap med anor från Tegnér. Men hur
lätt bli inte gårdagens varningar glömda
i dagens vapengny. Detta är också Lagerkvists
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
