Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Grane, John, Människor utanför, anmäld av Eyvind Johnson - Ljungström, Barbro, Styvmor, anmäld av Thure Nyman - Osvald-Sirén, Rose, Av livets morgondrömmar, anmäld av Ann Bouleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
endast är kameramannens nyfikenhet som
drivit honom. Av vissa anledningar begriper
man att han inte är nazist. Men han döljer
alltför mycket sitt verkliga ansikte. Under
läsningens gång frågar man sig inte bara vart
han vill komma utan undrar också över hans
verkliga motiv. John Grane är utan tvivel en
begåvad författare, men han är rädd, han
vågar inte tala om vad han tänker, vad han
tror, vad han kämpar för. Eyvind Johnson
Styvmors problem
BARBRO LJUNGSTRÖM: Styvmor. Natur
och Kultur. 5: 75.
I sagan är styvmodern alltid elak som en
häxa, och Askungen får sitta i spisen. Lilla
Viveka Hallman i Barbro Ljungströms roman
förväxlar saga och verklighet. Hon tror att
pappans nya fru är en häxa eller åtminstone
någonting ditåt, medan Anna Hallman bara
vill sin styvdotter väl. Men Viveka är ett
problembarn, hon narras för sina kamrater, för
lärarinnorna, för fadern, och Anna kommer
ingen vart med henne trots ivriga studier
i modern psykologi. Det är inte lätt att vara
styvmor. Hur hon bär sig åt, får hon en känsla
av att komma till korta, och helst vill hon
kasta alltihop över bord. Hennes fall
kompliceras ytterligare därav att hon inte fått behålla
det barn hon själv fått med flickans far,
bokhandlare Hallman i Olstuna. Till råga på
allt vistas styvbarnens mormor i huset och
håller sin vakande hand över dotterns minne,
över mågen och barnbarnen och efter bästa
förmåga även över Anna, som emellertid
reagerar häftigt emot detta förmynderskap
och har svårt för att anpassa sig efter de
regler som gäller i Olstunas
småstadsmäs-sigt nogräknade societet. Hon kommer från
huvudstaden, där hon tillhört det
självförsörjande kulturproletariatet och insupit
radikala idéer. Det antydes också att hon haft en
tidigare ”upplevelse”, och äktenskapet med
den litet stinne bokhandlaren förefaller inte
att vara tillkommet uteslutande av kärlek från
hennes sida. Hon är en kvinna av den moderna
rotlösa typen men med en stark längtan efter
att få fylla sitt släktes naturliga bestämmelser.
Så labilt som hennes läge är, faller hon lätt
offer för en inbillad förälskelse i
målarenfilosofen Janne Nilsson, som hon träffar
under en sommarvistelse i sin bohuslänska
hemtrakt. Han blir det halmstrå hon griper
efter för att slippa lös ur en situation som ter
sig alltmera outhärdlig för henne, och han
låter villigt begagna sig för ändamålet. Innan
någonting avgörande inträffat, har
emellertid styvdotterns sagokomplex bortreagerats
drömvägen, bokhandlaren inträffar med den
hugnesamma underrättelsen, att svärmodern
inte har långt kvar att leva, och Anna
återvänder hem till Olstuna och plikterna mot
man och styvbarn.
Angående styvmorsproblemet kan sägas det,
att Anna saknar den viktigaste förutsättningen
för att vinna barnets tillgivenhet, nämligen
kärlek. Hon tycker i grund och botten inte om
flickan. Det sägs inte, men man märker det.
Författarinnan är en skolad psykolog, det
framgår av figurteckningen. Annas
obalanserade väsen är framställt med rik fasettering,
och både bokhandlaren och svärmodern står
stadigt på marken i sina strängt begränsade
världar. Den enda av huvudpersonerna som
verkar utpräglat blodfattig är Janne
Nilsson. Han säger visserligen de intelligentaste
sakerna, gör de skarpsinnigaste analyserna,
men han är påfallande okroppslig, liksom för
övrigt hela den episoden förefaller tunn och
tvivelaktig.
Stil och teknik är väl inte riktigt
färdiga, men man ser vart författarinnan syftar.
Hon arbetar med expressiva medel, undviker
schabloner, utelämnar oväsentligheter, söker
efter nya formuleringar för det svårutsagda.
Hon har emellertid en viss svaghet för att
interfoliera berättelsen med drömsyner, som
har samma verkan som spåkäringars
förutsägelser i enklare följetonger. Det
sammanhänger väl med hennes psykoanalytiska
skolning men utgör en irriterande skönhetsfläck
på ett arbete, som annars vittnar om
allvarligt uppsåt. Thure Nyman
Ungflicksroman
ROSE OSVALD-SIRÉN: Av livets
morgondrömmar ... Bonniers. 4: 75.
Man vill gärna ta professorskan Siréns
debutroman för ett stycke självbiografi. Den
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
