Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Brittain, Vera, Värdigt stånd; Boudier-Bakker, Ina, Det blåser nya vindar. I—II, anmälda av Margit Abenius - Lewis, Sinclair, Vi leker kung, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
syften och talar om, att det är en
tendensroman. Att så är fallet märks sannerligen ändå.
Romanen har en fast och redig konstruktion,
enligt vilken sonen till den olyckliga prästfrun
och suffragetten Janet i ett idealäktenskap med
politikern Ruth får sona tidigare orättvisor
mot kvinnan, och efter detta har karaktärerna
att foga sig, på det att allt månde uppfyllas
som är utstakat av författaren. Det är i början
lite svårt att fatta mänsklig sympati för Janet,
som beslutar sig för att avsky sin son redan
innan han är född, som överöser honom med
förebråelser för att han har influensa och
trettionio graders feber och ständigt inskärper
i honom att han är en ovälkommen i denna
värld och har anlänt hit under uppskakande
omständigheter. Sonen Denis, vars barndom
måste ha varit ett helvete av ovanliga mått,
utvecklas emellertid till en välbalanserad
idealmänniska, vars hela patos går ut på att jämna
kvinnans väg. ”Den saken får du bestämma
helt och hållet, älskling. Jag skulle aldrig vilja
döma en kvinna till barnafödandets skärseld
mot hennes vilja — eller ett barn till att såsom
fallet var med mig bli en olidlig börda för
sin mor”, svarar Denis, alltid redo, när Ruth
pekar på en söt italiensk baby och undrar,
om det inte skulle vara roligt att själv äga
en dylik.
Men recensionen glider i väg åt orätt håll.
Det är orimligt att fordra liv och
konstnärlighet av en så renodlad tendensroman. Återstår
alltså att nämna att det avsnitt som handlar
om Ruths tjänstgöring på sjukhus under
kriget är mycket intressant och verkar
upplevt: krigets bestialitet och meningslösa
skövlande rycker nära inpå. Överhuvudtaget måste
varje förnuftig människa instämma i
romanens grundtankar; den åskådliggör på sitt
robusta sätt många olidliga komplex och
bördor, som genom de gångna decenniernas
kamp blivit belysta och i många fall också
upplösta och förintade. Den värld som
attackeras i Vera Brittains roman var säkert också
på ett massivare sätt brutal och fördomsfull
än den dockskåpsmilj ö, där borgmästarinnan
Stenås manövrerade sina långa kjolar.
Ina Boudier-Bakkers stora släktroman ”Det
blåser nya vindar” från folkfesternas,
tulpanernas, kanalernas och patricierhusens land
karakteriseras av ett hjärtligt gemyt och bred,
saftig penselföring. Också här är
kvinnorörelsen ett ledmotiv, men tagen från en helt och
hållet realistisk psykologisk aspekt. Det är
kärlekslivet och det rent personliga ödet som
alltid är kärnpunkten i författarinnans
män-niskoframställning. Där är romanens
huvudperson, Annette Craets, tidigt och rikt gift,
välbalanserad, nykter och klok, skyddad livet
igenom av en dyrkande man, den gamla
mormodern, en folkligt ursprunglig holländsk
kvinna, som kommer att spela en stor roll för
några av sina barnbarns utveckling, den
innerst inne religiösa äldsta dottern, som jagar
efter den stora lyckan, medan hennes yngre
syster i största hemlighet upplever den och går
under av den, den rättshaveristiska
husmoders-själen Sophie Hartonius, de gamla fröknarna
med sitt enstöringsliv, kvinnosakens
förkämpar, sönerna i sina äktenskap, barnbarnen som
formas av den nya tiden: den unga
student-skan som strävar med sina medicinska studier,
hennes syster som av kärleken kräver att bli
förstådd, analyserad in i själens skrymslen
— det är ett stort galleri av människor, som
man blir intimt bekant med. Författarinnan
samlar in dem och ordnar dem med
outtröttligt intresse i friska buketter: gamla ansikten,
goda och förfinade ansikten, bittra, banala,
unga, fräscha ansikten. — Som de flesta
moderna romaner är ”Det blåser nya
vindar” onaturligt lång, men det märks att Ina
Boudier-Bakker älskar sina personer och har
svårt att lämna dem åt sitt öde.
Margit Abenius
Noveller av Sinclair Lewis
SINCLAIR LEWIS: Vi leker kung.
Översättning av Hugo Hultenberg.
Norstedts. 7:—.
Sinclair Lewis är onekligen underhållande
så länge man läser honom, men hans böcker
efterlämnar knappast något djupare intryck.
Han tränger inte igenom, han rör inte vid det
mera centrala; han är framför allt en
yttervärldens och utanverkens man, med ett
bestickande sinne för sin tid och sin miljö. Han
skådar inga visioner och behandlar inga
personligare problem, hans verklighet är
alldag-lig och rätlinjig: det är genomsnittsstaden
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
