Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Churchill, Winston S., Stora samtida, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
fattare. Det är ett tjugutal namn, som möter
läsaren i detta brokiga porträttgalleri, kungar
och kejsare, statsmän och fältherrar,
revolutionärer och författare. Och alla äro tecknade
med Churchills sällsynta förmåga att leva sig
in i andra människors tankevärld, även om
denna är mycket skild från hans egen.
Naturligtvis äro inte alla dessa biografier
lika övertygande. Man har en bestämd känsla
av att Churchill har svårigheter, då det gäller
att karakterisera och förstå icke-engelsmän.
Och det gäller även utlänningar, som han själv
dock sammanträffat med, såsom exkejsar
Wilhelm och marskalk Foch, men i ännu högre
grad personer som han själv inte träffat,
såsom Trotski och Hindenburg. Porträttet av
Trotski är för övrigt det enda, som inte är
tecknat med övervägande sympati. Det hela
blir en stereotyp och banal målning av den
evige revolutionären som ondskans furste och
alla mörka makters herre och bilden skiljer
sig i intet avseende från den, som Stalin och
hans meningsfränder bruka ge av Trotski.
Men även bland de porträtterade
utlänningarna finns det undantag, där Churchills
mästerliga och övertygande
karakteriserings-förmåga kommer helt till sin rätt. Vilken
lysande tavla av den gamle Clemenceau är inte
denna: ”Den gamle mannen kommer in i sin
egendomliga svarta kalott, med handskar på
händerna och väl påpälsad. Jag fick en vision,
inte av Napoleons vackra utseende, men jag
förmodar av det majestät han utvecklade på
Sankt Helena och, långt tillbaka i liden, av
romerska gestalter. Hans obändighet, hans
stolthet, fattigdomen efter det höga ämbetet,
hans värdighet sedan han blivit berövad all
makt, den oförminskat dristiga uppsyn, han
visade både denna världen och den kommande.
Allt detta påminde på ett slående sätt om ’de
gamle’.”
Men de ojämförligt bästa porträtten i denna
fängslande bok äro dock teckningarna av
författarens engelska samtida. Allra främst står
måhända kvartetten Rosebery, Balfour, Joseph
Chamberlain och Morley, ”de fyra mest
behagliga och lysande personligheter, till vilka jag
någonsin lyssnat”. Särskilt tilldrar sig
porträttet av lord Morley intresse, inte minst då
det här framlägges nya uppgifter om denne
märklige viktorianske statsman och tänkare.
För anmälaren var det åtminstone en nyhet
att få veta, att Morley, Gladstones och John
Stuart Mills lärjunge, genom så intima och
personliga vänskapsband var förenad med
författarens fader, ”torydemokraten” lord
Ran-dolph Churchill. Det är för övrigt
karakteristiskt för Winston S. Churchill som biograf,
att han alltid hyser en bestämd och mycket
naturlig klockarkärlek för de personer, som
stått hans beundrade far nära, och han
försummar aldrig något tillfälle att omnämna
lord Randolphs politiska insatser.
Denna essaysamling innehåller för övrigt
många nya bidrag till det senaste halvseklet
av engelsk historia. I detta avseende är
teckningen av lord Curzon särskilt intressant.
Skildringen av, hur Curzon förbigicks och
trängdes undan av Baldwin vid
premiärministerskiftet 1923 innehåller en hel del nya
fakta, bland andra, den avgörande roll som
den sjuttiofemårige Balfour spelade i det
intrigspel inom det konservativa partiets
ledning, som föregick regeringsskiftet. Porträttet
av Curzon är för övrigt inte någon panegyrik.
Churchill har ögonen öppna för den brist på
intuition, som vidlådde Curzon. Men han är
också beredd att ta Curzons parti, då han
berättar om konflikten mellan denne och
Kitchener, vilken ledde till Curzons avgång
som vicekonung över Indien.
Det skarpast utmejslade och mest
tempera-mentsfulla av dessa teckningar är bilden av
Asquith. Denna är formad till en mycket
polemisk kritik av J. A. Spenders bekanta
biografi över den förste earlen av Oxford and
Asquith. På goda grunder visar Churchill,
att Asquith ingalunda var den harmoniska och
okomplicerade människa som Spender tecknat.
Spenders målning är så färgsvag, skriver
Churchill, att den inte på något sätt ”väcker
till liv föreställningen om denne omutlige,
ärelystne, intellektuellt stolte man, som med all
erforderlig hänsynslöshet kämpade sig fram
under några av de mest stormiga och
fruktansvärda år vår historia känner”. Churchill
ger också en mycket övertygande bild av
Asquiths brutala handlingskraft och anser, att
han var en av de bästa premiärministrar, som
England någonsin haft i fredstid. Men då
kriget kom saknade han den erforderliga
uthållighet, som Lloyd George i stället ägde i så
rikt mått.
Winston S. Churchill berättar om
intres
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
