- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1938 Årg. 7 Nr 3 /
165

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

musiken. Minsta missljud sårar och bryter
stämningen. Målningen får inte ta
uppmärksamheten så i anspråk alt själva
begravningsakten störes. I sanning, uppgiften är så svår
att själva dess berättigande kan sättas i fråga.
Man undrar om inte ett formlöst färg- och
ljusspel eller en rent dekorativ, abstrakt
utsmyckning vore mera på sin plats än en än så
förandligad bilderbok på väggarna. Carl
Kyl-bergs namn föresvävar en.

Men skall det nu vara bilder, måste dessa
vara av den rätta arten. En Joakim Skovgaards
av biblisk naivitet och gammahnästerlig
fromhet burna kyrkomålningar, en Alf Rolfsens
panteistiskt förklarade målningar för
Oslo-krematoriet äro av denna rätta art. Det
sinnelaget fanns inte i Liljevalchs. Ingen enda gång
förnam man den innerliga, ödmjuka ton som
utgår från den äkta religiösa konsten,
däremot falskt djupsinne och matfrisk målarlusta
till övermått. Ingen av dessa målare,
åtminstone ingen av dem som överhuvudtaget kunde
räknas, hade tagit av sig skorna, innan han
beträdde helgedomen.

Sven Erixson som erhöll första priset är
en verklig målarbegåvning, en av våra få fullt
självständiga. Han har med sin gobeläng för
Göteborgs Konserthus visat att han även orkar
med monumentala uppdrag. Men hans
krema-torieförslag är inte lyckat. Det har enstaka i och
för sig briljanta detaljer, men helheten är rörig
både som tanke och komposition. Dessutom
saknar det höghet. Vid första anblicken tror
man sig stå inför ett montage som skall
åskådliggöra campinglivet en sommarsöndag
utanför Stockholms tullar. Tältet är där och
segelbåten, Ärstabron skymtar, byxor hänga på tork,
och en liten flicka har somnat i gräset medan
de vuxna koka mat. Det enda man saknar är
de badande. När man läst konstnärens
förklaring ser man ju att målningen föreställer

något helt annat, men det första intrycket
kvarstår. Detta är jorden och ingenting annat än
jorden. Det är inte bara frånvaron av religiösa
symboler som utestänger tanken på något
hinsides. Sven Erixson är framför allt en
primi-tivistisk livsdyrkare och har tydligen inte
riktigt vetat hur han skulle förhålla sig i dödens
närhet. Allt detta är sagt med den
reservationen att vi här endast ha en råskiss. Jag
betvivlar inte att konstnären avsevärt kommer
att förädla sitt utkast, om det kommer till
utförande, men det bästa vore att han också
omredigerade och avtrivialiserade det. Det är
nog bra med friska, ungdomliga tag, men var
sak på sin plats.

Det med andra pris belönade förslaget av
Otte Sköld är mycket sköldskt. . Som
krema-toriedekoration är det mera passande än
Erix-sons, som konst är det torrare och mindre
originellt. En grupp, den höstliga med kvinnans
avsked från mannen, har en rörelse som griper.

Av de övriga inköpta förslagen är Nils
Nilssons det bästa, på sätt och vis det bästa på
hela utställningen. Konstnärens anemonkolorit
och av Munch inspirerade figurschema är
visserligen stereotypa drag, men kompositionen
har högtidlig och extatisk rytm; den blir aldrig
trivial. Hur prisdomarna för övrigt kunnat
premiera ett sådant amatörmässigt, grovt tillyxat
förslag som ”Ljuset från korset” men lämna
obeaktat ett så detaljerat och som helhet ganska
grandiost förslag som ”Vandringen mot ljuset”
går definitivt över min horisont. Det
sistnämnda är visserligen mera heroiskt än
över-svinnligt och har en misslyckad detalj i
naturlig storlek, men den konstnärliga kvaliteten
borde i rättvisans namn ha fått ett erkännande.
Slutligen fanns ett litet förslag, som blott
återgav en hög och skyig kvällshimmel över
Stockholms tak och spiror. Det var enligt min
mening den bästa idén pa hela utställningen.

Georg Svensson

165

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 11:01:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-3/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free