Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Nicolaus Steno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
fört ett modernt, nyktert och realistiskt
betraktelsesätt. Men han svarade icke avvisande eller
ens medlidsamt. Han lyssnade uppmärksamt,
och det dröjde inte- länge, förrän han kom
igen. Han berättade för henne, att han nog
intresserade sig för religiösa ting, men att
han inte ville diskutera. Maria Flavia förstod
genast, att Gud tillämnade henne en särskild
uppgift med denne unge man. Hon berättar
sj älv:
”Jag var oviss och insåg, att jag inte var
vuxen detta; men han sade, att han alls icke
hade någon lust att tala med någon om detta,
som föreföll honom vara en sak av ringa vikt;
han erkände, att han kände sig generad och
skamsen, då han talade om den katolska
religionen, och han bad mig enträget, att jag inte
skulle säga något om detta till någon. Då jag
märkte, att detta var hans önskan, talade jag
om ett och annat med honom i all enfald och
förtroende. Då jag sålunda en morgon fann
honom vid samtalsgallret, just som det ringde
A ve Maria, uppmanade jag honom att läsa
bönen tillsammans med mig; han bad den
också till hälften, fram till fructus ventris tui;
jag bad honom bedja den ända till slut, men
det satt hårt inne, liksom om han ville förneka
den heliga jungfrun och helgonen, och sade,
att för honom räckte det att bedja så långt.”1
Maria Flavia talade också med
bernabiter-patern Leonelli, och med denne hade Steno
åtskilliga samtal, men han vägrade till slut
alltid att ge sig in på teologiska diskussioner,
varför patern förklarade, att det inte fanns
något hopp om hans omvändelse till den
rätta tron.
Maria Flavia gav emellertid inte upp hoppet.
Den enkla nunnan kände ingen respekt för den
unge berömde vetenskapsmannens snille och
kunskaper; behagade det Gud, kunde han när
som helst föra honom till tro. Och det visade
sig också, att hennes ord hade gjort ett visst
1 Ave Maria bads då ännu i Florens efter det
gamla sättet: ”Ave Maria, gratia plena, Dominus
tecum! Benedicta tu in mulieribus et benedictus
fructus ventris tui. Sancta Maria, ora pro nobis!”
intryck på honom. Hans tjänare berättade för
henne, att han lydde hennes uppmaning och
bad varje kväll, liksom han också läste en bok
om jungfru Maria, som hon hade gett honom.
För Maria Flavias skull besökte Steno också
”la sanctissima annunziata”, en känd bild av
den heliga jungfrun, som fanns i konventet
med samma namn.
Den florentinska miljö, som Steno kommit
in i, tycks ha varit av utomordentlig moralisk
och intellektuell halt, och han kunde inte
undgå att göra en jämförelse mellan
harmonien, vänskapen och den rena luften i
Florens å ena sidan, den grälsjuka, intrigerande,
förpestade andliga atmosfären hemma i
Köpenhamn å den andra. Han har själv i en
berättelse om sin omvändelse gett denna bekännelse:
”Ty jag, som från späd ålder endast föga
brydde mig om att umgås med jämnåriga,
eftersom jag i hela tre år, från mitt tredje till
mitt sjätte, led av en svår sjukdom och
ständigt var tillsammans med mina föräldrar och
andra vuxna, hade därigenom fått en viss
förkärlek för att lyssna på äldre och deras
religiösa samtal och föredrog detta framför att
deltaga i andra barns lekar. Jag avhöll mig
därför i utlandet såvitt möjligt från att umgås
med sysslolösa och därför farliga människor
och eftersträvade i stället vänskap med dem
som utmärkte sig genom lärdom eller genom
sitt liv. Gud hade också gett mig någonting,
min kunskap om naturen, som lärda och
erfarna män överallt sätter pris på, och även
många fromma män sökte mitt sällskap, när
de fick höra talas om den nåd Gud hade visat
mig i mitt odlande av naturvetenskaperna. När
jag då undervisade dem om de naturliga
fenomenen, tolkade de i gengäld av iver för min
frälsning de övernaturliga för mig, så det blev
uppenbart, att Gud från början hade gett mig
de naturliga gåvorna för att genom dem ge
mig tillfälle att också förvärva de
övernaturliga. På så sätt kom jag överallt i utlandet att
umgås med mycket folk och ganska ofta på ett
förtroligt sätt, och jag lade härunder märke
till motsättningen mellan strävandet efter att
vinna kunskap och strävandet efter att bli
gudfruktig; när jag blivit något insatt i det
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
