Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Rationell idealism - Anmälda böcker - Huxley, Aldous, Ends and Means
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
RATIONELL IDEALISM
Just när begreppet idealism hotat bli
ohjälpligt mossövervuxet synes en ny nödvändighet
börja framskapa en ny sorts idealism,
medvetnare och funktionsdugligare, inställd på
osentimentalt klarläggande av sin egen art och
uppgift. Dess representanter kallar sig på sina
håll för rationella idealister; och till dem kan
man numera räkna Aldous Huxley, den
förutvarande skeptikern, som sönderdelade allt
med sin intellektualisms frätande syror.
Ratio-nalist har han alltid varit, men på ett
negativt sätt, i överensstämmelse med den
meningslöshetens filosofi han omfattade. Övergången
till positiv idealism kunde avläsas i hans
roman från 1936, ”Eyeless in Gaza”, hans
minst eleganta men allvarligaste och djupaste
skönlitterära arbete. Den inträngande
psykologiska analysen blev där framför allt till
moralisk självkritik, ett nagelfarande av den
feghet och oansvarighet han fann utmärkande
för sin livsföring.
I det nya arbetet har Aldous Huxley riktat
sin uppmärksamhet på den omgivande världen,
försökt ställa diagnosen på dess sjukdomar
och anvisa vissa medel och metoder för deras
övervinnande. Det har blivit en veritabel
encyklopedi av samtida problem, från
politiska och ekonomiska till metafysiska. Det
ALDOUS HUXLEY: Ends and Means. Chatto &
Windus. London 1937. 8 s. 6 d.
MICHAEL ROBERTS: The Modern Mind. Faber &
Faber. London 1937. 7 s. 6 d.
genomgående temat för framställningen
betonas redan i titeln: ”Ends and Means”. Han
framhåller oupphörligt den alltför lätt
förbisedda relationen mellan medel och mål: goda
ändamål kan endast uppnås med motsvarande
medel, ty de använda medlen determinerar de
uppnådda målen och bestämmer deras art.
Ändamålet kan därför aldrig rättfärdiga
medlen; våldsmetoder leder endast till mera våld,
det bär inte minst den sentida historien vittne
om. Huxley vänder sig samtidigt mot Hegels
tes att det verkliga är det rationella, att vad
som händer är det som borde hända. Det
historiska skeendet representerar intet
obevekligt öde, ty historien föder sig själv ur sina
goda eller onda gärningar. Det historiska har
blivit ett överskylande slagord: när makten
triumferar över rätten kallar den sig historisk.
Men det historiska utgör intet värde i och
för sig, det är bara en falsk myt som
suggererar människorna till underkastelse.
Huxley tycks dock inte räkna med det
ofrånkomliga irrationella inslaget i historien såväl
som i människolivet. Förnuftet bestämmer
blott över halva vår varelse, den andra delen
regeras av gudar och demoner, av dessa
upprepningens urbilder som stämplar hela
mänsklighetens historia med sitt mönster. Det är
en psykologisk lag som är till för balansens
och det levande kretsloppets skull, och den
är stötestenen för alla rationalister.
Huxley varnar mycket riktigt för varje slags
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
