Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Rationell idealism - Anmälda böcker - Huxley, Aldous, Ends and Means
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
och den skärpta vaksamheten hos grupper och
enskilda. Gruppen skulle alltså i möjligaste
mån ersätta massan; gruppen betyder ju
förhöjda intellektuella och emotionella
egenskaper där massan betyder undermänsklighet
och blind uppgivelse. Huxley kan här bland
annat hänvisa till fransmannen Dubreuils
auktoritativa undersökningar av
gruppsystemets praktiska tillämpning inom industrien,
undersökningar som synes visa att även de
största industriföretag skulle kunna
organiseras på detta sätt, med betydande fördel
för arbetarna, genom ökad självverksamhet,
arbetsglädje och intressegemenskap, och av
allt att döma även med ökad effektivitet för
företaget. Vidare skulle
gruppsammanslut-ningar kunna sörja för tillvaratagandet såväl
av olika specialintressen som för allmän
stimulans av intellekt och känsloliv, därigenom
mot-vägande nutidsmänniskans allt större
ensamhet inom hem och samhälle. Sådan
gruppverksamhet skulle kunna betyda mycket för en
normal utlösning av ambitioner som annars
i många fall stegras till paranoia och blir av
ödesdiger verkan, likaväl som för
övervinnandet av den tröghet som så ofta utgör
hindret för ett vaket allmänintresse.
Gruppverksamheten skulle också säkerligen betyda
mycket för utvecklingen av en sund kritisk
förmåga, en större motståndskraft mot
mass-lidelser, slagord och olika slags suggestioner.
Med rätta betraktar Huxley kriget som det
stora hindret för alla samhällsreformer. Vid
sidan om ekonomiska och politiska orsaker
har kriget också psykologiska, vilka senare
kan sägas i sista hand utgöra förutsättningen
för de förra; Huxley utreder övertygande
detta sammanhang. Man välkomnar ofta kriget
därför att faran ger livet en tillfällig
känslo-mening, under det tillvaron i fredstid ter sig
tämligen meningslös för den moderna
människan. Ty mer eller mindre medvetet
omfattar hon den meningslöshetens filosofi som
Huxley själv så länge dragits med, en
mekano-morfisk kosmologi för vilken universum är en
stor maskin, meningslöst snurrande i väg mot
stagnation och död. En maskin är också
människan: det fysiska livet blir den enda
realiteten, personlig framgång och välmåga det
enda värdet. Tomma av meningslöshet griper
nutidens människor efter alla slags
stimulanser och förströelser, och varje doktrin som
kan ge en skugga av mening åt livet anammas
ivrigt; därav de nationalistiska och
kommunistiska idolatriernas framgång.
Huxley gör sig nu till talesman för en
metafysisk åskådning som upphäver
menings-löshetsfilosofien. Den fysiska värld som utgör
vår dagliga erfarenhet är i grunden ett privat
universum, olikt det verkliga: en abstrakt
förenklad sinnesillusion. Vetenskapen visar att
världen utgöres av en mångfald som vilar på
en enhet av fysisk substans; samtidigt vittnar
mystikernas erfarenhet om existensen av en
andlig verklighet som i sig förenar de olika
enskilda medvetandena; personlighetens
begränsning kan övervinnas och människan
träda i beröring med ett större, icke-personligt
medvetande: hon kan alltså betrakta sig som
en del av en fysisk och andlig enhet,
oförstörbar och meningsfull. Det fundamentala
moraliska kravet blir nu: Du ska inse din enhet
med allt levande. Isolerad individualism,
avskildhet, det är själva det onda, vars lön är
döden: ty den leder till självförstörelse.
Biologisk specialisering innebär sålunda en artens
avskilj ning som alltid visat sig leda till
undergång eller stagnation; som individ och kanske
också som släkte löper människan samma risk
genom att avskilja sig från sammanhanget.
Det ideal Huxley uppställer är den
samman-hang§medvetna, på sitt eget livsplan
desintresserade människan, som varken är slav under
begäret efter makt och ägodelar eller under
hatets och kärlekens lidelser: människan som
i sanning är herre över sitt förnuft, sina
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
