Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Rationell idealism - Anmälda böcker - Huxley, Aldous, Ends and Means - Roberts, Michael, The Modern Mind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RATION ELL IDEALISM
drifter och sin kropp och därför mäktig en
mera objektiv insikt i världens sanna natur.
Detta människoideal, menar Huxley, är
fristående, tidlöst, och inte ett resultat av
särskilda sociala omständigheter; det kan spåras
tretusen år tillbaka, hos Buddha och Lao Tse,
hos Kristus och de grekiska stoikerna, hos alla
tänkare som lyckats frigöra sig från sin tids
och sitt lands trånga fängelse. I vår tid, när
man vill göra detta slags fångenskap till
människans högsta förtjänst, är det ett
oppositionellt ideal och Huxley är medveten om hur
mycket det kräver av sina företrädare. I kraft
av sin insikt om handlingarnas sammanhang
är denna människa den absolute pacifisten,
som aldrig får möta våld med våld, endast
bjuda ett passivt motstånd. Därtill fordras en
utomordentlig disciplin av både kropp och
själ, ett övervinnande av denna jagets
smärtsamma identifiering med kroppen som heter
fruktan och som är våldets bästa
bundsförvant. Huxley avhandlar också olika metoder
för självutveckling i denna riktning:
meditation enligt mystikernas förebild, övningar
enligt yogasystemet, fortgående självanalyser
för klarläggande av den psykologiska
motiveringen. Samtidigt varnar han för
självutveckling för dess egen skull: det leder blott till ökad
avskildhet och underblåsande av maktbegäret.
Man kan här invända att detta tretusenåriga
ideal bara lider av felet att vara orealiserbart;
de som kommit det närmast torde ha varit ett
fåtal sällsynt disponerade neurotiker. Det tar
ingen hänsyn till den psykologiska
kompensationslagen, balansen mellan rationellt och
irrationellt, mellan förnuft och drift. Därför
är det ett falskt ideal, en förnuftets
önskepro-jiciering som helt enkelt bara skjuter undan
vissa psykologiska realiteter. Det kommer
bland annat till synes när Huxley med stöd
av doktor Unwins arbete ”Sex and Culture”
hävdar nödvändigheten av starka sexuella
repressioner för upprätthållandet av den kul-
turskapande energien. Han invänder själv att
den energi som på så sätt göres disponibel
ofta blir ledd i icke önskvärda banor;
puri-tanismen har ständigt varit förenad med
mili-tärism och kapitalism; de nuvarande
diktaturerna genomför en sexuell åtstramning
(främst genom kvinnornas undertryckande)
i syfte att stegra sin våldsbetonade
kraftutveckling. Men Huxley ställer inte den
avgörande frågan: låter sig överhuvud en sådan
genom repression alstrad energi användas
för positiva insatser i någon större
utsträckning? Sådana sublimeringsprocesser är
förvisso vanskliga och kan inte kommenderas
fram: då visar sig snart de onda medlens onda
resultat.
Man får intrycket att Huxley ofta vilseletts
av sin rationaliseringssträvan och att han
inte tillräckligt penetrerat förhållandet mellan
serena ideal och besatta utbrott, mellan
kulturförtryck och kulturkatastrofer. Det är
verkligen skada. Nu är det fara för att boken inte
blir den goda gärning den i första hand vill
vara. Den är helt skriven i ljuset av hans
pacifistiska lidelse; den riktar enträget en i
närvarande situation föga opportun varning åt
demokratierna att inte låta hotet från
fascist-staterna förvandla dem själva till diktaturer
med militärslaveri, våldsmetoder och
tvångs-propaganda. Sådant vill man i och för sig
gärna instämma i, men samtidigt har man
en känsla av att det som håller på att ske är
oundvikligt, att det har djupgående orsaker,
mot vilka den goda viljan och den rationella
idealismen är maktlösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
