Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Rationell idealism - Anmälda böcker - Roberts, Michael, The Modern Mind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
skåpens inflytande på språkbruket och det
förändrade språkbrukets inverkan på vår
inställning till religion och poesi och till
vetenskapen själv. Den syftar närmast på engelska
förhållanden, men dess giltighet sträcker sig
egentligen lika långt som den västerländska
civilisationen.
Roberts framhåller att den moderna tankens
begränsning är en språkets begränsning. Det
materiella framåtskridandet har kommit oss
att försumma all användning av språket som
inte har med reella och påtagliga fakta att
göra. Det är lättare att tala om saker som man
kan se och vidröra än om andra, och allra
lättast är det att tala om mätbara saker: då
kan exakta siffror ersätta de ungefärliga orden.
Men emedan det är svårare att uttrycka sig
klart när det gäller religionens, poesiens och
det subjektivas värld är denna värld därför
inte mindre verklig. Det är ett uppenbart
felaktigt antagande att våra yttre sinnens värld
skulle vara verkligare än varje annan värld
bara därför att språket lättare kan handskas
med den. Och ännu felaktigare är det att
anta att abstraktionernas, måttens och
siffrornas värld är verkligare än både den
materiella och den andliga erfarenhetens. Varje
abstraktion har tillkommit för att tjäna ett
visst syfte, men utöver detta äger den ingen
större giltighet och kan inte bestämma över
tanken utan att avlägsna den från
verkligheten.
Roberts följer konflikten mellan kristen
teologi och vetenskapligt tänkande från den äldsta
medeltiden och framåt. Thomas av Aquino
försökte sammansmälta kristendomen med
klassisk vetenskap till ett förnuftsmässigt helt, ett
försök som först betraktades som kätterskt
men så småningom accepterades som den
ortodoxa katolicismens filosofi. Det rörde sig om
ett rent skolastiskt tänkande, inom vilket
ingenting gjordes för att öka kunskapen om världen
och tingen. Roger Bacon lade huvudvikten vid
experimenten och betraktade vetenskapen som
ett medel att nå konkreta mål. Den latenta
konflikten mellan vetenskap och teologi blev
till öppen strid i och med Kopernikus’ och
Keplers uppträdande. Tidigare hade
vetenskapen huvudsakligen sysslat med tingens
kvalitet och därför varit logisk snarare än
matematisk, men för Kopernikus och Kepler
var kvantiteten och de matematiska
relationerna det väsentliga. Inkvisitionen användes
som instrument mot den nya vetenskapen,
vilken dock snart visade sig så värdefull i sin
materiella tillämpning att den mer eller mindre
godvilligt måste erkännas. Samtidigt
betraktades värdet av kristendomens fundamentala
andliga doktriner som höjt över varje tvivel.
Och därmed var skilsmässan mellan
vetenskaplig och teologisk sanning ett faktum.
Vetenskapsmännen gick allt längre i
materialism; den inflytelserike Hobbes betraktade
det materiella som det enda verkliga. Språket
rationaliserades alltmer och några
vetenskapsmän försökte skapa ett rent abstrakt,
universellt språk, likt ett siffersystem. Även skalderna
försökte uppta det rationella språkbruket och
bekymrade sig mycket om objektiva ord och
primära egenskaper. Den starkt metafysiske
Donne vacklade ständigt mellan den religiösa
och den vetenskapliga världsbilden i sin
diktning; konflikten mellan kravet på levande
intensitet och på fysiskt bevisbar sanning
framträdde tydligt redan hos honom.
Vetenskaplig verklighet betydde något som kunde
mätas med mekaniska instrument, och det
språk som bäst passade för dylika ändamål
betraktades som det enda riktiga. Denna
uppfattning är alltjämt den förhärskande, och allt
som inte kan uttryckas på ett mekanistiskt
exakt sätt anses som bedrägligt. Till och med
kyrkan övertog det vetenskapliga språkbruket
och avstod från det poetiska, som dock är
religionens naturliga språk. En av dem som bröt
mot den alltför trånga förnuftsuppfattningen
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
