Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Thiel, Tage, Skrattande vatten, anmäld av Johannes Edfelt - Fallström, Daniel, Dikter, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Skrattande vatten
TAGE THIEL: Skrattande vatten. Bonniers.
4: 25.
Ingenting kan vara ömtåligare och
vanskligare än erotisk dikt, och ingenting avslöjar
mera obarmhärtigt var klaparen haft sin gång.
I Tage Thiels fall står säkerligen känslans
uppriktighet och intensitet i omvänd
proportion till förmågan att finna ett poetiskt uttryck
av pregnans och originalitet. Man har i hans
dikter ett skolexempel på, hur en frisk och
spontan verklighetsupplevelse förvandlats till
valhänt och därför nedslående poesi. En
gymnasist kunde ha skrivit dessa vers om en
förälskelse — men han skulle ha låtit dem
förbli i skrivbordslådans avskildhet. Det stötande
med dessa poesier är deras alltigenom privata
karaktär. Författaren har inte förmått ge sin
upplevelse det konstnärliga uttryck, som höjer
den till allmängiltighetens dignitet. Vad han
delger läsaren är intet annat än förtroenden,
som i sin intimitet till sist bli genanta och
väcka en känsla av beklämning. Sin älskade
benämner han Minehaha, vilket är uttytt: Det
skrattande vattnet; hennes väsen förklaras
sålunda: ”Minehaha är någonting över
vattnen. De levande vattnen glittra och storma,
sjunga och våndas. Minehaha är de levande
vattnens ande, hennes andedräkt är den friska
brisen, hennes ögonkast skimrar i solskummet,
hennes doldaste osägbara drömmar gå i
djupens strömmar därnedan. Evigt söker hon ett
djup till sin yta, det hör ,man då nordosten
sopar snö över skären, och hennes längtan
dansar med flingorna, eller då dyningen häver
och dånar i dimman.”
Det är lyriskt och naturbesjälat så att det
förslår. Men av denna nya skapelse blir det
tyvärr endast ett knippe likgiltiga sonetter och
banalt vaggande strofer. Någon gång kan man
erinras om ”Calle Schevens vals”, så i denna
”Höstvisa”:
Och då längtar jag bort från min älskades härd
och min höstfagra susande ö.
Jag hör vingslagen varsla i viddernas värld
om hur blommorna blekna och dö.
Tage Thiel har tidigare framträtt med
litterära alster, vari han visat en frejdig livs-
bejakelse och en öppen blick för måleriska
värden. Dessbättre är inte heller denna bok
helt och hållet tillkommen i det bristande
omdömets tecken. I några prosaskisser med
titeln ”Till fjälls” ger han prov på sin friska
och ursprungliga naturuppfattning och sin
vakna iakttagelseförmåga. Där är man fjärran
från alla uttryck för hormonstormar, men där
blåser en vind som är ozonmättad och
vederkvickande. Johannes Edfelt
Daniel Fallström
redivivus
DANIEL FALLSTRÖM: Dikter. I urval av
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
Bonniers. 6: 50.
Det av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
fullgjorda dikturvalet till Daniel Fallströms
minne skall säkert locka mången
tacksamhetens tår ur känsliga och minnesgoda
beundrares och beundrarinnors ögon. Står en yngre
generation tämligen kallsinnig inför den
fall-strömska musan och hennes hävor, må hon
blott dröja vid minnet av forna triumfer.
Det är ett vanskligt företag att göra ett
urval och en gallring i den yviga danielska
diktarskogen. Han var av en hjärtans naiv
sångarart och illustrerar på sitt sätt farorna
av alltför långt driven spontaneitet. Hans
dikter växte, tycks det, sorglöst i kapp med
hans knävelborrar. Hans abandon var
storartad, hans brist på nödbeddhet vid solenna
tillfällen imposant. Den massiva banaliteten i en
del av hans alstring, nämligen i festkvädenas
och de historiska fantasiernas genre, närmar
sig det monumentala. Och likväl vill ingen
förneka att han var något av en verklig
poetnatur. Han är prototypen för en skald, sådan
han i populär småborgerlig uppfattning skall
och bör vara: ständigt eldfängt redo att slå
sitt plektron på lyran till vinets, naturens och
de skönas pris.
Utgivaren av detta urval har inte haft
någon lätt uppgift, men han synes mig ha gått
riktigt till väga, då han kraftigast gått fram
med trädgårdskniven i den fallströmska
täppans mest prunkande hörn. Han har stannat
vid det mindre bländande men törhända livs-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
