Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Waltari, Mika, En främling kom till gården; Uurto, Iris, Den tappra kärleken, anmälda av Artur Lundkvist - Roll-Anker, Nini, På egen mark, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
fattarens bljnda dyrkan av bondelivet och
jordarbetet har skänkt honom en litterär
inspiration av synnerligen tvivelaktig art. Det
bedövande slitet löser i och för sig inga
problem och botar bestämt inga allvarliga
sjukdomar. Slappt, försoffat, haltlöst liv leves inte
minst bland den jordarbetande befolkningen.
Den orimliga kritik av andra livsformer som
utgör bokens bakgrund förrycker
framställningens perspektiv och ger den i övrigt på
många sätt goda berättelsen ett drag av falsk
romantisering.
Iris Uurtos nya bok anknyter till den
förut översatta ”Farväl Maria”; familjen
Pallas skymtar i bakgrunden med den
uttröttade fadern och den självförhärligande
martyrmodern. men huvudpersonerna är denna gång
den unga Karin Pallas och den egendomlige
grubblaren Niilo Vasalli. Flickan äger en
ärlighet, ett mod och en känslostyrka som från
början gör henne ovanligt fängslande: del är
en besvärlig, smärtsam historia som tar sin
början när hon förälskar sig i Niilo, den
förutvarande stenhuggaren som övergått till
artikelskriveri och har en efterhängsen familj
att dra försorg om på detta osäkra sätt. Han
är en håglös, självplågande pessimist utan
förhoppningar av något slag, men full av fruktan
för de krav varje ny dag och varje ny
bekantskap ska ställa på honom. Det dröjer länge
innan han förmår träda Karin till mötes och
visa hennes känslor något som helst gensvar;
han är som förlamad av fruktan för kärlekens
konsekvenser och deras förhållande förblir
fullt av förbehåll och besvärligheter.
För att återge honom friheten lämnar Karin
honom plötsligt en dag, oryggligt tapper i sitt
beslut; hon lämnar samtidigt hemmet och
drar sig fram på eländiga arbeten, bär ut
tidningar, går som tillfällig hushjälp, arbetar på
kafé, delar kammare med något hembiträde
eller bor i ett hörn av en sömmerskas dragiga
rum, ständigt utsatt för köld och hunger och
bottentillvarons alla råheter. Inte minst denna
de svåra erfarenheternas tid är mycket levande
skildrad och mitt i den konstnärliga
ljusdagern bibehåller eländet sin etsande skärpa.
Karin träffar så småningom Niilo igen och
försöker fullt medveten om svårigheterna
uppleva en kort lycka, förbehållslöst, utan alla
krav på honom eller framtiden. Men han
förblir bunden i sin fruktan som förut. När hon
blir havande och för hans skull låter ta bort
fostret stöter det närmast bort honom: han
dras mot sin egen fruktan, mot det tvång som
utgör hans skräck. Kort efter det att Karin
definitivt blivit färdig med honom gifter han
sig med en annan, mera efterhängsen kvinna.
Iris Uurtos styrka ligger mycket i
nyanserna, de psykologiska, intellektuella och
artistiska nyanserna. Hennes stadsutsikter har den
fina klarheten hos tidiga vårkvällar då
månskäran lyser genom risiga trädkronor. Och
samma slags fina klarhet äger hennes
män-niskoteckningar. Hon kan den svåra konsten
att få personerna att leva upp när de talar:
samtalen blir ofta höjdpunkterna i hennes
kapitel. Hon har en ovanlig förmåga att
levande återge tankeförlopp och intellektuella
processer hos sina personer; och den
bild-ningskamp, den andliga utveckling hon låter
dem fullfölja även under de mest proletära
existcnsförhållanden ger sin särskilda
tjusning åt hennes skildringar från det moderna
Helsingfors. Vid en jämförelse tycks det som
om den svenske autodidakten på ett annat sätt
än den finske skyggade inför en grundmurad
lärdomstradition och gick sin bildningsväg
mera i hemlighet, rädd för att beträda
förbjuden mark eller att utmana löjet. Kanske
beror emellertid intrycket just på Iris Uurtos
böcker med deras psykologiskt känsliga
inregistrering också av detta slags erfarenheter.
Artur Lundkvist
Skiljas
NINI ROLL ANKER: På egen mark.
Översättning ay Elsa Thulin.
Tiden. 4: 50.
Under den litet löjligt osvenska titeln ”Den
som hänger i en tråd” utkom år 1936 en
roman av Nini Roll Anker om några flickor
på en syfabrik i en norsk småstad. Det var en
socialt betonad historia, en roman om vikten
av solidaritet mellan arbetarna hos en
hänsynslös företagare och om svårigheten att
skapa denna solidaritet, att övervinna
trögheten och de egoistiska intressena. Det var
i viss mån en tendensroman, men tendensen
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
