Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nordhoff, Ch. och Hall, James Norman, Orkan över Söderhavet, anmäld av Georg Svensson - Chesterton, G. K., Mr Ponds paradoxer; Berners, Lord, Kamelen, anmälda av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tar större delen av romanen. En sådan storm
har jag gudskelov aldrig tillnärmelsevis varit
i närheten av i verkliga livet, ej heller har jag
någonsin i litteraturen upplevat ett värre
blås-väder. En sak är att med redogörande för
barometerstånd, sekundmeter och förödelsens
styggelser ange vidden av en av dessa orkaner som
med jämna mellanrum på smal front dra fram
i dessa trakter, bortsopande allt i sin väg, en
annan sak att få oss att verkligen erfara vad
en dylik naturkatastrof innebär för ett
ynkligt människolöv. Det senare är vad Nordhoff
och Hall lyckats med. Utan tillgripande av
rasande ordmåleri ha de med fruktansvärd
saklighet låtit oss uppleva elementernas vanvett
så intensivt att man bokstavligen känner sig
tacksam och förvånad över att ha kommit
ifrån läsningen med livet. Episoden har filmats,
och regissörerna lära med hjälp av tolv
flyg-maskinsmotorer och floder av vatten ha
åstadkommit ett underverk av illusion, men jag är
övertygad om att den som läst boken innan
han sett filmen måste säga sig att det ändå var
en barnlek i jämförelse med det litterära
skådespelet. För alltid kommer det att stå inetsat på
ens inre ögas näthinna, och blotta bilden av
en i månskenet simmande, pahnkransad atoll
bör hädanefter få en att rent reflexmässigt
kasta en orolig blick mot horisonten. Som lur
är låta författarna sin roman klinga ut i ett
lugnt adagio, varunder man hinner pusta ut
och återfå sin normala hjärtverksamhet.
Översättningen är utmärkt.
Georg Svensson
Paradoxalt
G. K. CHESTERTON: Mr Ponds paradoxer.
Översättning av Anna Lamberg Wåhlin.
Gebers. 5: —.
Lord BERNERS: Kamelen. Översättning av
Sigfrid Lindström. Gebers.
3:50.
G. K. Chesterton var framför allt essayist,
och fråga är, om han överhuvudtaget skrev
något annat än essayer, även om en del av hans
produktion går under namn av diktning. För
Chesterton var skönlitteraturen i främsta
rummet ett forum för idédebatt, och till och med
den självbiografi, som han fullbordade strax
före sin död 1936, berättar mindre än den
diskuterar. Man kan också förutsätta, att den
postuma novellsamling av honom, som nu
kommit ut i svensk översättning under titeln
”Mr Ponds paradoxer”, har fabuleringen till
camouflage för problemanalys.
Misstanken visar sig vara befogad. ”Mr
Ponds paradoxer” är en uppgörelse med den
utbredda form av andlig slentrian, som heter
vanetänkande. Den oansenlige mr Pond har
i likhet med Chestertons alla andra oansenliga
hjältar, främst fader Brown, ett skarpt
förstånd, som avskyr att vandra de bekväma
all-fartsvägarna och som just därigenom blir till
utmärkt hjälp, när det begagnas för att komma
underfund med vad som verkligen skett i vad
som synes ha skett. Mr Pond karakteriserar
själv vanetänkandets faror i orden: ”Det galna
är, att när en verklig händelse påminner oss
om en roman, så tror vi omedelbart, att vi har
reda på alltsammans, därför att vi har reda
pä romanen. Vi har kört fast i de välkända
romanernas hjulspår, och vi kan inte låta bli
att tro, att spåret löper framåt och bakåt som
i romanerna. Vi har hela historiens bakgrund
i tankarna, och vi kan inte tro, att vi i
verkligheten är i en annan historia. Vi förutsätter
alltid någonting, som förutsättes i den diktade
historien; och det är inte sant.” Men mr Pond
själv utgår från andra förutsättningar, och
följden blir, att han först och främst ställer
de riktiga frågorna och sedan får de riktiga
svaren. När problemen framläggs, lämnar han
på orakels vanliga sätt lösningen i form av en
skenbart stollig paradox, men när hela
sammanhanget avslöjas, visar det sig att
paradoxen träffat , den springande punkten. Mr
Pond säger till exempel på tal om spioners
förmåga att gömma sig, att en man kan vara
för stor att bli sedd, och det är sant, ty den
spion det gäller har ingen observerat, därför
att han uppträtt förklädd till sandwichman på
styltor.
Det är en av Chestertons favoritteorier, som
på detta sätt för sista gången utvecklas. I en
rad av sina föregående detektivnoveller och
även i en essay har författaren betonat, att
förklädnaden är bäst, när den är enklast.
Brevbäraren, som går ur hus i hus, poliskonstapeln,
som är ofrånkomlig i julpantomimen,
fågelskrämman, som är naturlig på åkern, prästen,
som är självklar vid kyrkan, ingen observeras,
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
