Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Chesterton, G. K., Mr Ponds paradoxer; Berners, Lord, Kamelen, anmälda av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
därför att alla väntar, att vederbörande skall
vara där. Tankegången härrör ursprungligen
från Edgar Allan Poes berättelse ”Det
försnillade brevet”, men den är enligt
Chester-tons uppfattning detektivhistoriens A och 0
i evärdlig tid. Vare därmed hur som helst
— Chesterton har visat, att den kan begagnas
med god effekt, och i novellerna om mr Pond
blir den ett ytterligare medel att framhålla
den slentrianmässiga logikens vådor. Fråga är
bara, om inte författaren varit väl snål, när
det gällt att sätta kött på benen, ty alltför ofta
verkar det hela dialektisk uppvisning mera än
novell. Fråga är också, om inte den
skicklighet, varmed dialektikon avlägsnats från
vane-tänkandet, kunde ha motsvarats av mindre
vanetänkande i idéhänseende — darwinismen
till exempel, som i över trettio år varit
Chester-tons käpphäst och strykpojke, har väl knappast
aktualitet längre, därför att den ingår i den
moderna människans föreställningsvärld som
något naturligt. Men det är kanske just
därför, som Chesterton återkommer till den — den
representerar troligen det farliga vanetänkandet.
*
På samma sätt som mr Pond avskyr att
tänka efter färdiga normer, har lord Berners
dragit sig för att vandra romanförfattarens
vanliga vägar i berättelsen ”Kamelen”, som
skalden och novellisten Sigfrid Lindström
presenterat i en svensk tolkning, för vilken ordet
kongenial troligen inte är någon överdriven
beteckning. Om mr Pond anser lösningen till
ett mysterium ligga i en skäligen enkel
omständighet, så anser lord Berners för sin
del, att en enkel omständighet ofta gömmer
ett olösligt mysterium. I detta fall gäller det
en kamel, som en morgon står ute i snön
och ringer på dörrklockan till en lantlig
prästgård i England. Kamelens uppträdande
skrämmer och förbryllar prästen och hans hustru
(man kommer osökt att tänka på en
teckning av Daumier, där en person, som öppnar
dörren till sin vindskammare, får se en häst
stå gnäggande i trappan). Men småningom
accepteras kamelen som företeelse och
slutligen även som husdjur i prästgården.
Prästfrun, som varit missionär i sin ungdom,
bevarar från den tiden en kamelsadel och en
halvt bortglömd förmåga alt tygla öknens
skepp, och hon apterar djuret som riddjur,
när hon beger sig ut på visiter i trakten. Men
kamelen är inte uteslutande till gagn. När
prästfrun rider den under en rävjakt, blir
hästar och hundar skrämda av den sällsamma
uppenbarelsen och räven kommer undan, vilket
prästfrun strax förut medlidsamt önskat. En
rad besynnerliga och oförklarliga händelser
inträffar. Lady Bugles dyrbara päls blir till
exempel stulen, och den hittas på prästgårdens
trappa. Prästfrun har visserligen önskat sig
en likadan päls, men hon är oskyldig till
stölden. Ingen utom läsaren förstår, att
kamelen varit framme. Så utspelas ett
svartsjukedrama i prästgården. Kyrkoherden misstänker,
att organisten uppvaktar hans hustru, och en
dag är organisten försvunnen. Ingen vet vart
han har tagit vägen. När man efter en tid
samlas för att se på idrottstävlingar, frågar
idrottsledaren prästfrun, om hon hört något
från organisten. Hon svarar nej, men medger
samtidigt, att hon gärna önskade, att han var
där. Knappt har hon sagt det, förrän kamelen
uppenbarar sig med ett hemskt bylte i
munnen: en människokropp, nedsölad av blod och
jord. Det är den försvunne organisten. Alla
står slagna av fasa, men kyrkoherden rusar
med ett förskräckligt skri hem till prästgården,
där han skjuter sig. För prästfrun rasar
världen ikull. ”Det enda, som ännu föreföll henne
äga någonting av verklighet, var kamelen.”
Hon stiger upp på den och rider långsamt bort.
Det är, som synes, en märklig kamel, lord
Berners skildrar. Den är den hemliga tanken
i djurgestalt, önskedrömmen konkretiserad.
Den är en symbol, som blivit kött och blod,
ett monster, som stigit fram ur det omedvetnas
dunkel. Den spelar en roll, som påminner om
den vila valens i Herman Melvilles ”Moby
Dick”. En engelsk! ?) kritiker har enligt
för-lagsannonsen kallat boken en freudiansk
detektivroman, och beteckningen är otvivelaktigt
riktig. Det är en kallt analytisk, respektlös och
ganska ovänlig människoskildring, som möter
här. När man läser boken första gången,
irriteras man kanske av den konstlade symboliken,
men läser man om den — och det har
anmälaren gjort — upptäcker man, att den har många
förtjänster, inte minst en utmärkt
miljöskildring. Det kyliga mottagande boken på många
håll rönt i svensk press kan måhända
förklaras, men fråga är, om det är rättvist.
Nils Bohman
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 11:01:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-3/0078.html
