Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Göransson, Jean, Aftonbladet, anmäld av J. Rössel - Gauguin, Pola, Paul Gauguin, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sidan, Aftonbladets kundkrets och ”allmänna
opinionen” å den andra. Författarens försök
att i första kapitlet teckna tidningens
historiska och ideologiska bakgrund blir därför
tämligen håg- och planlöst och, i jämförelse
med Harald Wieselgrens personliga skildring
(i ”Lars Johan Hierta”, 1880!), ointressant.
Framställningen av representationsfrågan och
av riksdagen överhuvud bygger dessutom på
rätt förlegade skrifter (särskilt Rexius’), utan
att dessa alltid konsekvent blivit följda.
Till det mest intressanta i Göranssons arbete
hör utan tvekan de sidor, som skildrar de
utländska händelserna och influenserna, såsom
de avspeglas i Aftonbladet och därmed
övergått i den allmänna (Stockholms)opinionen
på Carl Johans tid. En jämförelse med den
nästan jämngamla Göteborgs Handelstidning
visar, att den stockholmska bourgeoisien
hämtade lika mycket idéer som dammoder från
Parisjournalerna, medan nyhetsmaterialet av
rent postala och geografiska skäl nådde oss
först via Nordtyskland; i Göteborg åler gjorde
sig engelskt inflytande snart lika eller mera
märkbart.
Men trettiotalets fem första år bildar inte
i något avseende någon sluten period vare sig
i Hiertas eller Aftonbladets liv. Man väntar
sig gärna en fortsättning på denna
inventering, vilken är lika behövlig som värdefull.
Dess värde är utan tvivel direkt proportionellt
med den omsorg, varmed själva
primärmaterialet — tidningstexten — framlägges och
sammanställes.
Enligt en uppgift håller Uppsala
Universitetsbiblioteks exemplar av Aftonbladets
tidigare årgångar på att falla i bitar på grund
av ålderdomssvaghet och flitigt studium. Man
skulle vilja föreslå doktor Göransson att
— i den händelse Aftonbladets historia
fort-sättes — själva texten så mycket som möjligt,
och i rikare urval än i avhandlingen, får
komma till tals. Både rent vetenskapligt och
ur populär bildningssynpunkt finns det
anledning att överträffa avhandlingen härutinnan.
J. Rössel
Boken om Gauguin
POLA GAUGUIN: Paul Gauguin.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers.
12: —.
Pola Gauguin, den norske målaren och
konstskriftställaren, yngste son till Paul
Gauguin, har äntligen vågat sig på sitt livs största
och svåraste ämne, att skriva boken om fadern.
Denne fader som när Pola ännu var blott ett
litet barn övergav sin hustru och sin familj
för att viga sig helt vid konsten.
Vi känna alla Paul Gauguins levnadsöde
i stora drag; det framstår för laglydiga och
rättskaffens medborgare som det
häpnadsväckande, vanvettiga, sublima, avundsvärda
— var och en väljer sitt adjektiv — exemplet
på mannen som verkligen gjorde det, som bröt
först med sitt yrke (fastän han var
framgångsrik däri), sedan med sin familj (fastän han
älskade både hustru och barn) och slutligen
med hela civilisationen (fastän han trivdes
med storstaden) för att fullfölja vad han ansåg
vara den innersta meningen med sitt liv, av
trohet mot ett ideal.
Gauguin kände tidigt en viss äventyrslystnad
och dragning till fjärran horisonter. Det tog
sig uttryck i att han försökte sig som sjöofficer
och som kadett gjorde en resa till Sydamerika,
till vilken världsdel han även var knuten genom
släktband: modern var peruanska. Men någon
vildhjärna var han alls inte, hans uppträdande
kännetecknades snarast av en viss slutenhet
och tillbakadragenhet. Ej heller var han vad
man brukar kalla en konstnärsnatur med smak
för bohemliv. Han var däremot en starkt
erotisk natur som gjorde sina mycket tillfälliga
erövringar i all tysthet. Gauguins skötsamma,
kallt beslutsamma läggning passade utmärkt
för den bankmannabana som familjen förde
honom in på. Han slog sig snabbt fram och
tjänade bra med pengar, så att han efter några
år kunde gifta sig med en ung och storvuxen
danska, Mette Gad, som uppehöll sig i Paris
som ressällskap åt en förmögen väninna. Även
äktenskapet blev till att börja med en succé,
och fem barn föddes i rask takt för att
fullborda bilden av fransk borgerlig, strävsam
familjelycka.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
