Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz Kafka: Sex prosastycken. Översättningar av Margit Abenius - På galleriet - Husfaderns bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEX PROSASTYCKEN
och röd, flyger in mellan draperierna, som
de stolta männen i livré öppna för henne, och
direktören, som hängivet söker hennes blick,
med ett djurs ödmjukhet i hållningen andas
upp emot henne, omsorgsfullt som vore hon
hans allra käraste barnbarn som beger sig ut
på en farlig resa, lyfter henne upp på den
apelkastade springaren, inte kan besluta sig att
ge tecknet med piskan, men äntligen, i
själv-övervinnelse, låter det vina, med vidöppen
mun springer in bredvid hästen; med skarp
blick följer ryttarinnans språng, knappast
kan fatta hennes konstfärdighets fulländning,
försöker varna med engelska utrop, ursinnig
manar de tunnbandshållande ridknektarna till
yttersta försiktighet, inför den stora
saltomortalen besvärjer orkestern med uppräckta
händer att tiga, till sist lyfter den lilla från
den skälvande hästen, kysser henne på båda
kinderna och inte aktar någon hyllning från
publiken tillräcklig; medan hon själv, stödd
på honom, svävande på tåspetsarna, omvärvd
av damm, med utbredda armar och det lilla
huvudet tillbakakastat vill dela sin lycka med
hela cirkus — då det är så, lägger åskådaren
på galleriet sitt ansikte mot armstödet, och
försjunkande under slutmarschen liksom i en
tung dröm, gråter han utan att veta det.
HUSFADERNS BEKYMMER
Somliga säga att ordet Odradek
härstammar från slaviska språk, och med ledning
härav söka de komma ordets bildning på
spåren. Andra återigen anse, att det kommer
från tyskan; av slaviska språk har det endast
påverkats. Det osäkra i båda tolkningarna
torde väl tämligen säkert tyda på att ingen
är den rätta, helst som man inte med någon
av dem får en mening i ordet.
Naturligtvis skulle ingen syssla med sådana
studier, om det inte verkligen funnes ett väsen
som hette Odradek. Det ser närmast ut som
en flat, stjärnliknande trådvinda, och faktiskt
förefaller det också att vara överdraget med
tråd, det vill säga bara avslitna, gamla,
hopknutna, men också i varandra intrasslade
trådstumpar av de mest olikartade slag och
färger. Men det är inte enbart en trådvinda,
utan ur stjärnans mitt sticker det fram en
liten tvärslå och vid denna slå är i rät vinkel
fogad ännu en. Med tillhjälp av den
sistnämnda slån på ena sidan och en av stjärnans
strålar på den andra kan det hela stå upprätt
liksom på två ben.
Man skulle vara frestad att tro, att denna
skapelse tidigare hade haft något slags
ändamålsenlig form och att den numera bara var
trasig. Detta synes emellertid icke vara fallet;
åtminstone tyder ingenting därpå; ingenstans
finns det skarvar eller brottytor som skulle
kunna tala för något sådant; det hela
förefaller visserligen meningslöst, men i sin art
avslutat. Närmare detaljer går det för övrigt
inte att få, eftersom Odradek är
utomordentligt rörlig och omöjlig att fånga.
Han håller till omväxlande på vinden,
i trapphuset, i korridorerna, i farstun. Ofta
syns han inte till på månader; då har han
väl flyttat över till andra hus; emellertid
återvänder han ofrånkomligt till vårt igen.
Ofta när man kommer ut genom dörren och
han står lutad mot trappräcket rakt
nedanför, har man lust att tilltala honom.
Naturligtvis ger man honom inga svåra frågor,
utan behandlar honom — redan hans
ytterliga litenhet förleder därtill — som ett
barn.
— Vad heter du? frågar man honom.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
