Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Kent, Charles, Det står skrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
O
BREV FRAN NORGE
Liksom Hjalmar Gullbergs diktsamling ”Att
övervinna världen” var den stora händelsen
inom fjolårets svenska lyrik, så var Charles
Kents ”Det står skrevet” (Aschehoug) den
mest betydande diktsamling — och jag är böjd
att anse: överhuvud den mest betydande
skönlitterära bok — som utkom i Norge under
hösten 1937.
Det känns vemodigt att nu skriva om denna
bok, ty diktaren har nyligen lämnat detta liv
— han dog den sista februari efter en lång
och smärtsam sjukdom. Kents litterära bana
var icke strålande. Han hade egentligen aldrig
vad man kallar ett genombrott, han var föga
produktiv, romaner skrev han aldrig — och
denna diktsamling, som blev hans sista, hade
bara tre föregångare, trots att han vid sin död
var en man mellan femtio och sextio år. Kent
mognade, märkvärdigt långsamt. Ehuru det
finns goda och framstående dikter i alla hans
samlingar, är det intet tvivel om att han först
nu skrev sin bästa, helt lyckade diktbok. Icke
heller nu besegrar han oss genom några
bländande eller insmickrande egenskaper. Nej,
denna dikt segrar och kommer att stå sig
därför att den har den sällsynta egenskap som
heter karaktär. Under det andra, mera
omedelbart intagande lyriska egenskaper ofta bittert
svika den lycklige sångaren — så går det gärna
så att karaktären har något i behåll långt upp
i åren och visar sin verkliga givmildhet när
dagarna bli bittra och tunga och det har lagt
sig snö kring tinningen. Dessa Kents dikter ha
icke endast hållning och innehåll, de bästa av
dem ha en djupt stålsatt prägel, en
hemlighetsfullt skimrande glöd.
Det finns också mycket mera av originalitet
i denna samling än i hans tidigare.
Hemligheten var den att Kent under sina sista år
genomgick en religiös upplevelse. Det kunde
inte förundra någon; han hade redan förut,
i synnerhet i sina essayer, givit uttryck åt en
humanistisk livsåskådning med kristen
färgton. Drama diktsamling betecknar en fortsatt
utveckling i riktning mot kristendomen; den
är i själva verket en kristen deklaration och
trosbekännelse. Vissa av dessa dikter höra till
det märkligaste och bästa i Skandinaviens
religiösa lyrik. Och jag tvivlar icke på att denna
hans sista samling kommer att leva.
Det är underligt och ofattbart att han är
borta. Han var en typ för sig i Norges andliga
liv, allsidig i sina intressen, ovanligt
kunskapsrik, filosofiskt skolad, en fin kritisk talang.
Man grubblar över vad orsaken kan ha varit
till att han icke nådde längre. Han borde haft
stora möjligheter som filosof i ett land utan
filosofer. Han borde haft stora möjligheter
som kritiker i en litteratur där kritiken alltid
varit det svagaste och mest tillfälliga. Det är
emellertid ett faktum att han inte en gång fick
en fast, ledande ställning som kritiker vid
någon av våra större tidningar. Kanske låg
orsaken i sista hand först och främst hos
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
