Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Markusson, Andreas, Han som kjempet mot mørket - Bugge Mahrt, Haakon, Trollhamnen - Elster, Kristian, Helg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
ÅSMUND SVEEN
Boken handlar om Læstadius och har stor
yttre likhet med Harry Blombergs ”Det
brinner i snön”. Det är en ytterligt energisk och
inträngande skildring, på de flesta punkter
psykologiskt trovärdig och religiöst
tillfredsställande. Därtill är den skriven på ett klart
och kraftigt språk. Men rent personligen måste
jag erkänna att Læstadius’ gestalt och öde
i denna skildring visserligen fängslar, men
icke griper mig. Jag skall icke försöka mig
på att analysera orsaken till det — delvis
spelar det kanske in att jag alltid reagerar
mot de skräck- och skrämselmotiv som starkt
framträda i Læstadius’ tanke och förkunnelse.
Men under alla omständigheter är detta en
värdefull bok.
Vad skall man annars nämna i den långa
raden av romaner? Den särdeles talangfulle
unge författaren Haakon Bugge Mahrt utgav
en ny stor roman, ”Trollhamnen” (Gyldendal),
som tyvärr icke var synnerligen lyckad. Väl
att märka: hans talang är oomtvistlig även
i denna bok, men han börjar få en farlig
böjelse för att använda den i besynnerliga, för
att icke säga artificiella uppgifters tjänst. Han
har rest och iakttagit mycket, vet åtskilligt om
människor och förhållanden — man frestas
stundom tro att han kanske vet minst om sig
själv: vad han egentligen vill med sin talang,
sin stora känslighet och visuella
skildringsför-måga. Man önskar att livet verkligen ville ta
honom i bruk och ge honom uppgifter som
äro nödvändiga och icke utspekulerade. Det är
samma önskan man har beträffande en annan
ung romanskribent: Egil Rasmussen, som
i fjol utgav en välskriven, intressant men
otillfredsställande berättelse, ”Idag er alt mulig”
(Gyldendal).
Låt mig nämna Kristian Elsters nya
roman. Den heter ”Helg” (Aschehoug) och
har undertiteln ”En familiehistorie”. Denna
historia går ut på att familjen, ett gammalt
köpmans- och bankirhus i Oslo, håller på att
gå bankrutt tack vare en enda
familjemedlems optimistiskt lättsinniga dispositioner, men
räddas i sista ögonblicket. Det hela sker strax
före jul, och berättelsen har mycket
målmedvetet och spännande byggts upp mot sin
klimax, räddningen, som inträffar på själva
den heliga julnatten i form av ett skeppsbrott
och en härligt hög försäkring. Själva denna
fabel har sin yttre spänning men intresserar
annars icke något vidare. Är kompositionen
god, så är i stället Elsters stil generande lös.
Det bästa i boken är skildringen av själva
julbrådskan och julstämningen i Oslo, några
snabba och träffande karakteristiker — och
det finns i teckningen av Gunnar Hågar, han
som en tid håller på att bli orsaken till
famil-rens ruin, ansatser till en verkligt betydande
karaktärsskildring. Men när vissa kritiker velat
placera denna bok bland Elsters bästa, då kan
jag omöjligen vara med. ”Av skyggernes slekt”
och ”Bonde Veirskjæg” äro utan tvivel Elsters
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
