Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Sveen, Åsmund, Svartjord - Berggrav, Eivind, Spenningens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD FANGEN
vakad av det strängaste öga och stämd med
det mest lyhörda öra. Men därtill kommer att
han också är helt i harmoni med sitt stoff, med
denna storslagna skildring av en gammal gårds
liv. Han känner människorna, de fördärvade
och de oskyldiga, de gamla och de unga — och
det finns något mästerligt i det sätt på vilket
han utan ansträngning behärskar hela detta
lilla människomyller, låter dem allesammans
leva var och en i sin egenart och i ett
oavbrutet öppet och hemlighetsfullt samspel. Äkta,
levande, enkla och gripande uttryck finner han
också hela tiden för sin naturkänsla.
Jag vet inte hur många hundra exemplar
förlaget sålt av denna verkligt goda och
ovanligt lovande roman, men jag tror inte det är
många. Den är nu en gång skriven på
landsmål, och jag minns mig icke ha sett mer än
en anmälan av den, som dock var mycket
entusiastisk. Men det kan tänkas att den icke
genast övergår i glömska. Det finns egenskaper
i den som skulle kunna hålla den frisk genom
åtskilliga år.
Och låt mig så till slut nämna årets
fenomenala försäljningssuccé, rekordet över alla
rekord — biskop Berggravs lilla bok om vårt
nordligaste biskopsdöme: ”Spenningens land”
(Aschehoug). Vilken succé! Sigrid Boo och
Gulbranssen kunna gå hem och lägga sig
— för när har det någonsin förr hänt att ett
förlag förtvivlat annonserat några dagar före
jul: ”Härmed 45 000. Nu kunna vi icke skaffa
fler exemplar före jul”? I dag föreligger
biskopens bok i 50 000 exemplar. Så nog kan
det säljas böcker i Norge.
Ingen bok har bättre förtjänt sin succé. Det
är en frisk, fin, gripande, humorfylld bok som
den före detta Hologalandbiskopen utgivit. Och
mer än så. Det har ju tyvärr alltid varit så
i vårt land, att befolkningen i de olika
landsdelarna tack vare de väldiga avstånden stått
relativt främmande för varandra. Detta har
naturligt nog speciellt gällt nordlänningarna.
De ha ofta — och stundom med rätta — känt
sig isolerade och. förbigångna. Det övriga
folket har skapat myter om dem, delvis
förtalat dem, delvis inhöljt dem i en falsk
romantik. Biskop Berggrav river sönder romantiken,
gör slut på myterna, inför verklighetens
Nordland — och han gör det på ett sådant levande,
impressionistiskt och sakligt sätt att ingen kan
undgå att ta intryck av vad han berättar. Hans
bok är en norsk rikshandling.
Men en sak till är av intresse i samband med
Berggravs jättesuccé. Folk vill läsa — men folk
vill läsa skildringar där livet betyder något,
där hela människan — fysik, intelligens, vilja,
tro — mobiliseras till kamp mot hård natur
och svåra förhållanden. De vill läsa därför att
de instinktivt veta att hur strängt vi än äro
bundna av arvssammanhanget och hur hårt
förhållandena än kunna prägla och trycka
oss, så är därmed icke det sista ordet sagt.
Det sista ordet är trons ord som bryter
länkarna och sätter en mirakulös kraft i världen.
Om denna kraft och spänning har biskop
Berggravs bok något väsentligt att förtälja.
Varje bok som har det kommer att bli läst.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
