Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Vad är objektiv moral?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD ÄR OBJEKTIV MORAL?
eller ett övervåld kunde befrämja inte bara
min fördel, utan min familjs, min
samhällsklass’, mitt folks, kanske mänsklighetens —
skulle ändå inte mitt moraliska medvetande,
mitt samvete, protestera mot att jag utförde
den handlingen — stämpla den som orättvis
eller nedrig, som moraliskt oriktig? Det var
Platon som en gång lät Sokrates ställa den
frågan — och besvara den med ett
dundrande jo, som hörs ännu. Och i detta den
platonske Sokrates’ ”jo” är uttryckt kravet på
en objektiv moral. Det kravet innebär alltså,
att våra moraliska värderingar inte ska — och
inte behöver — åberopa sig på någon
maktutövande auktoritet och inte heller rättfärdiga
sig med några nyttighetssynpunkter: de är
autonoma, en självständig lagstiftning som
förpliktar handlingslivet på samma sätt som
logikens regler förpliktar tankelivet. Och sin
förmåga att förplikta, sin pondus som
kategoriska imperativ, hämtar ,de av att de är
förutsättningarna för att ett sammanhängande
och konsekvent handlingsliv överhuvud ska
kunna komma till stånd — ett handlingsliv
utan värderingar efter formeln ”rätt eller
orätt?” är lika otänkbart som ett tankeliv
utan värderingar efter formeln ”sant eller
falskt?”. Den maxim som tillämpas i våra
moraliska värderingar måste tänkas ha samma
allomfattande giltighet och samma
omedelbara evidens som satsen att A är A — ur
vilken ju bland annat härledes att två gånger
två är fyra.
Den objektiva moralen konstrueras alltså
i analogi med logiken. Och därav följer två
ting. Man kommer att söka en moralisk
grundregel som tar fasta på handlandets form och
struktur, inte på dess innehåll i det ena eller
andra konkreta fallet — liksom logiken inte
ger någon beskrivning av världen, utan
tillhandahåller tankelivet blanketter att fylla i
med vad iakttagelsen ger. Därför kan inte
den objektiva moralens grundlag få formen
av en serie budord av typen: ”Du skall icke
dräpa” — i en sådan moralkodex skulle aldrig
kunna infångas alla tänkbara fall. En sådan
formel som den objektiva moralen söker är
däremot evangeliets: ”Allt vad I viljen att
människorna skola göra Eder, det gören I
ock dem!” Det kan inte tänkas någon
handlingslivets situation, där det inte vore
möjligt att fylla i den blanketten. Och vid
variationer av den formeln — vi kan kalla
den ömsesidighetsformeln,
samförståndsfor-meln, gemenskapsformeln — stannar till sist
alla de som är ute och söker efter en objektiv
moralprincip; det gjorde redan gamle
Kong-fu-tse, och det gör ännu Kant i sin berömda,
strävt formulerade variant: ”Handla så att
i varje fall maximen för ditt handlande skulle
kunna upphöjas till allmän lag!” Det är det
ena: men lika viktig är den andra
följdföreteelsen till analogislutet från logiken till
moralen. När vi finner att en föreställning står sig
vid kontrollprovet med logikens blanketter,
och när vi alltså värderar den som sann — då
lägger vi ovillkorligen in i denna värdering,
att föreställningen uttrycker eller motsvarar
en verklighet, som är oberoende av
människornas tycken och godtycken (den som
har lust, kan studera det problemet närmare
i docent Torgny Segerstedts klara och
skarp-synta utredning av sanningsbegreppet, som
står i den lundensiska Vetenskapssocietetens
nyutkomna årsbok). Det ligger då frestande
nära att postulera, att även de moraliska
värderingarna uttrycker och motsvarar en
verklighet utanför människorna och oberoende
av människorna — en rättsordning som gäller
för alla människor i alla tider och hela denna
världen, därför att den av evighet existerar
i ett rike som icke är av denna världen. Det
var den konsekvens Platon ansåg sig tvungen
att ta: logikens och moralens normsystemer
blev för honom den enda stabila verkligheten
— idévärlden. Och de objektiva morallärorna
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
