Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Vad är objektiv moral? - Anmälda böcker - Grue-Sörensen, K., Vår tids moralnihilism - Holmberg, Olle, Den främmande passageraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR HARRIE
innehåller alltid en tendens till platonism, till
idealistisk metafysik.
Så ligger problemet om den objektiva
moralen till — naturligtvis mycket grovt
uppskisserat. Och med att jag angett det har jag
också refererat en av de prisbelönta skrifterna
— den som fick andra pris, ”Vår tids
moralnihilism” av den danske författaren magister
K. Grue-Sörensen. Grue-Sörensen nöjer sig
med att söka sig fram till en objektiv moral
— i analogi med logiken — längs de klassiska
tankegångarna från Platon, Kant och Fichte,
som han klart och elegant refererar. På vägen
hinner han visserligen också med åtskillig
polemik mot de invändningar som framställts
mot den objektiva etiken i vår tid. Det är
i prisfrågans anda; ty där lägges tonvikt just
på de orden: kan i vår tid en objektiv moral
uppställas ... ? En recensent har anmärkt på
denna formulering: en ”objektiv moral” kan
inte vara tidsbunden, utan måste ex
defini-tione gälla för alla tider. Det är fyndigt, men
en sofism. Prisfrågan betyder: kan kravet på
en objektiv moral rättfärdigas med
tankegångar som står sig mot vår tids kritik?
I själva verket är det ju så att analogislutet
från logik till moral inte är logiskt
oanfäkt-bart; och just i vår tid har allt fler filosofer
från olika utgångspunkter velat beteckna den
objektiva etikens klassiska resonemang som
en täckmantel av felslut under vilken döljs
antingen auktoritetsmoral eller utilitetsmoral
eller bäggedera i tanklös blandning. Den
objektiva moralen vore en illusion; ty
värderingar är känsloreaktioner, och
känsloreaktioner kan beskrivas och förklaras ur
psykologiska orsaker, men kan aldrig vara
objektiva, det vill säga innehålla sanna eller falska
utsagor om en verklighet. Grue-Sörensens
antikritik går ut på att kritikerna själva, när
de talar om sant och falskt, ju företar en
värdering, alltså uttrycker en känsloreaktion
som enligt deras eget resonemang måste bli
enbart subjektiv; från deras premisser skulle
själva den teoretiska kunskapens objektivitet
omintetgöras ...
Ja, på de linjerna kan dispyten fortsätta
en god stund. Vad pristävlingens anordnare
efterlyste, var nog ändå att få in nya motiv
i diskussionen, i bästa fall få en
grundläggning av den objektiva moralen som icke
byggde på analogislutet från logiken. Något
sådant nybygge har nu, såvitt jag kan se, inte
presterats. Men väl har både första och tredje
pristagaren kommit med nya och intressanta
motiv. Tredje pristagaren, professor Olle
Holmberg i Lund, bekänner sig utan tvekan
till analogislutet från logiken och till
ömse-sidighetsformeln; vad objektiv moral är,
bestämmer han med synonymerna
konsekvensmoral, reciprocitetsmoral och morallogicism.
Sin bok har han kallat ”Den främmande
passageraren”. Den främmande passageraren
som i skeppsbrottets ödestimme ställde Peer
Gynt till svars för hans liv — det är
gemenskapens och den konsekventa målsättningens
krav på oss: kraven på sammanhängande liv,
som också är samlivets och samförståndets.
Det nya i Holmbergs bok är den inträngande
analysen av det mänskliga handlingslivets
egenart. De rörelser i den mänskliga
organismen som utföres av skelettmuskulaturen och
kontrolleras av det centrala, cerebrospinala
nervsystemet, bryter sig ut ur det rent vitala,
vegetativa skeendet och blir handlingar,
belysta av jagmedvetande: handlingar som kan
syfta till individens lycka och trevnad även
på trots av hänsynen till artens fortbestånd
(som är den enda riktpunkten för det vitala
skeendet, naturskeendet!); handlingar där
individen kan negligera även sin lycka för
syftet att göra sig gällande och göra sig aktad
i en gemenskap av likar som genom språket
spännes utöver ”här” och ”nu”; handlingar
som någon gång kan tänkas försaka inte bara
vällusten utan även äran för att ge den
hand
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
