Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Vad är objektiv moral? - Anmälda böcker - Lantz, Henry, Den etiska objektiviteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD ÄR OBJEKTIV MORAL?
lande hemortsrätt i en gemenskap som tanken,
eller önskedrömmen, tänker sig vidgad utöver
det mänskliga jordelivets gränser, till ”alltid”
och ”överallt” — till evigheten. Här har Olle
Holmberg med ett sällsynt kraftigt och säkert
grepp avgränsat den mänskliga livssfär som
låter sig lösas ur natursammanhanget och som
måste bedömas ur andra synpunkter än
naturföremålen — den värld av tankar och
handlingar som är underkastad den främmande
passagerarens, objektivitetens, kontroll. Just
hans kontroll. Ty Olle Holmberg menar sig
inte kunna lösa frågan vilken roll hänsynen till
den objektiva moralen kan spela i
människolivet som direkt handlingsutlösande motiv.
Han är mest benägen att tro att människan
inte har den främmande passageraren för
ögonen i själva det starkt känsloladdade
moment då handlingen utlöses. Men
ögonblicket efteråt är han där, oundvikligen; och
hans domslut undgår vi inte. Ät det krav den
främmande passageraren ställer —
ömsesidig-hetsformeln — har Olle Holmberg funnit en
formulering som är betecknande för hans
författarskap, med dess månhet att finna fotfäste
i den vardag som kallas trivial, och dess
stränga ideal av renhet och snygghet. Alla
känner ett anslag där det heter: ”Lämna
denna plats i samma skick ni önskar finna
den i.” Den främmande passageraren
förändrar bara ett ord i texten: ”Lämna denna
värld — er värld — i samma skick ni skulle
önska finna den i”...
Första pristagare i tävlingen blev professor
Henry Lantz vid Stanford University i
Kalifornien. Det upplyses om honom, att han är
född i Moskva av amerikanska föräldrar, men
fick sin filosofiska utbildning åren närmast
före kriget i Tyskland, i Marburg och
Heidelberg. Det måste ha varit betydelsefulla läroår:
Marburg var på den tiden lärosäte för en
strängt logicistisk filosofskola, företrädd av
Natorp, Cohen och andra; och vid
Heidel
bergs universitet sköttes filosofien av Wilhelm
Windelband och Heinrich Richert, som
djärvare och konsekventare än de flesta andra
nutidstänkare sökt en förankring i evigheten
åt de livsvärderingar, som bestämma
människornas kulturarbete. Professor Lantz’
prisskrift — ”Den etiska objektiviteten” heter den
på svenska — är i sina väsentliga delar en
akademisk avhandling av gammalt gott tyskt
snitt, med subtila resonemanger i en yppig
och inte alldeles lättillgänglig
fackterminologi: man har kanske lov att fråga sig vad
det ska tjäna till att till exempel döpa
vetenskapen om samtidens kulturliv till parontologi
och prägla termen metentelosis för vad man
vanligen kallar motivförskjutning; det visar
att författaren kan bra grekiska, men det
hjälper en knappast till klarare eller djupare
förståelse av begreppen.
Emellertid, Henry Lantz avser verkligen att
bygga upp en helt ny motivering av den
objektiva moralen: de moraliska
värderingarnas universum bygges upp som en detaljerad
motsvarighet till den einsteinska
relativitets-teoriens världsbild. Det är alltså fråga om
tankegångar som bara en fackman kan följa
och kontrollera; jag kan det för min del inte
alls. Men jag kan nog inte undertrycka en viss
misstro mot själva förfarandet att så envist
och in i detalj genomföra en analogi med
en specialvetenskaps metoder. Förfarandet har
förekommit så ofta förr i filosofiens historia:
Spinoza sökte konstruera etikens värld med
den klassiska geometriens metod, på Darwins
tid sökte man genomföra en analogi mellan
kulturens historia och vad biologien kunde
fastställa om organismernas utveckling. Och
det har regelbundet visat sig att det kom en
punkt där analogien inte stämde längre — och
som filosofen gled över med ett litet försåtligt
tankefel. Men själva uppslaget brukar vara
värt att ta fasta på. Och om jag inte alltför
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
