Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Vad är objektiv moral? - Anmälda böcker - Lantz, Henry, Den etiska objektiviteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR HARRIE
grovt har missuppfattat Henry Lantz, så är
uppslaget till hans tankegång detta: våra
orienteringar i rummets och tidens
dimensioner är relativa; men själva de
koordinatsystem varav de successivt bestämmas kan
matematiskt uträknas och är därmed
underkastade objektiv bedömning: matematiken
själv är varken relativ eller subjektiv. På
samma sätt med våra orienteringar i
handlingslivet: koordinatsystemen växlar, men så
att deras utveckling ur varandra och
människans orientering efter dem bör kunna
uträknas med en moralens matematik. Ja, är
detta i grunden annat än det gamla
analogislutet från logik till moral? Med den därav
följande formalmoralen efter
ömsesidighets-formeln, och även till sist med tendensen till
en idealistisk metafysik. Sökarna efter en
objektiv måttstock för moralen har mycket
svårt att komma utanför det platonska
tankemotivet (det kan för övrigt erinras om att
Platon själv fick sitt kanske avgörande
uppslag från sin tids matematiska forskning, som
professor Oseen nyligen visat).
Nu bör det strax tilläggas, att professor
Lantz’ bok visst inte bara innehåller subtil och
abstrakt spekulation. De kapitel han ägnar åt
att bestämma samtidens moraliska
koordinatsystem visar att han är en god amerikan med
sinne för konkreta realiteter och praktiska
åtgärder. Och i sin inledning har han med
sinnrik poesi åskådliggjort den
känsloinställ-ning som alltid kommer oss att kräva en
objektiv måttstock för våra värderingar. Tänk
er, säger han, att Mefisto kom till er, som en
gång till Faust, och föreslog ett kontrakt. Han
lovar er ett liv i oblandad lycka — vilket slags
lycka som helst — grövre eller finare — och
ni ska få känna det vara i tio år, tjugu år,
femtio år om ni vill. Men på ett villkor:
detta lyckoliv ska vara en dröm — er dröm,
inte verklighet. Kanhända ni skulle acceptera
— men säkert skulle ni tveka, rycka till inför
villkoret. En lycka, hur ljuv som helst, som
endast vore vår dröm, det vill säga som endast
bestode i våra subjektiva förnimmelser och
reaktioner — nej, del är och blir inte det vi
ville. Vi vill inte leka i illusionernas
förtrollade berg — vi vill vara med på allvar och
tas på allvar. Vårt krav på att döma och
dömas efter objektiv moral har sin rot i att
vi just som handlande varelser har den enda
ambitionen att inte drömma, utan att vara
verklighet, möta verklighet, skapa verklighet.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
