Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Michail Osorgin: Den ryska litteraturen av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MICHAIL OSORGIN
DEN RYSKA
LITTERATUREN AV I DAG
Det är svårt för en ryss, vars hemland
upptar en sjättedel av världen, men där ett språk
talas och skrivs, som är föga känt i andra
länder, att i europeisk press framlägga
skeenden ur det ryska kulturlivet. Vi måste räkna
med att den europeiske läsaren knappast
känner till vår litteraturhistoria. Inte endast
nutida utan även klassiska författares namn äro
honom i allmänhet obekanta, med undantag
av Tolstoj, Dostojevskij, Turgenev, kanske
Gogol, och Aleksander Pusjkin i samband med
hundraårsdagen av hans död, som
högltidlighölls i de flesta länder. Maksim Gorkijs namn
är också väl känt, särskilt då det är förknippat
med de två sista årtiondenas politiska
händelser. Bland levande ryska författare kan
slutligen nobelpristagaren Ivan Bunin nämnas.
Klyvningen i sovjet- och emigrantlitteratur
har försvårat kännedomen om ryskt andligt
liv. Det vore fullständigt oriktigt att uppfatta
denna brytning som rent politisk. Bland de
förrevolutionära ryska författarna fanns det
knappast någon av betydelse, som på ett
eller annat sätt skulle sympatiserat med den
forna regimen och kunde kallas
”kontrarevolutionär”. De flesta sopades helt enkelt bort
med flyktingströmmen under inbördeskrigets
dagar, särskilt sedan alla privata förlag,
tidskrifter och tidningar stängts i Rysslands båda
huvudstäder.
Endast ett fåtal ryktbara författare
emigrerade genast: Bunin, Kuprin, Remizov, Aleksej
Tolstoj, Meresjkovskij, Leonid Andrejev. De
övriga arbetade först någon tid under den
nya politiska regimen och reste sedan till
utlandet, det vill säga med myndigheternas
tillstånd, som sovjetmedborgare. Bland dem
kan nämnas Balmont, Boris Zajtsev, Maksim
Gorkij, Andrej Belyj och en rad kända poeter.
De utgåvo alla sina böcker på emigrantförlag,
främst i Berlin, där Gorkij redigerade en
tidskrift, som inte fick införas i SSSR.
Sannolikt på Trotzkijs initiativ utvisades år
1922 många kända vetenskapsmän och
skriftställare på ”tre år”, men i själva verket utan
tillstånd att återvända. De anklagades för
bristande lojalitet. Den egentliga orsaken var
deras stora inflytande i oppositionella kretsar.
Sedan den store poeten Aleksander Block och
den berömde romanförfattaren Sologub dött,
funnos knappast några betydande litterater av
den gamla generationen kvar i SSSR.
Andrej Belyj vände tillbaka till Ryssland
men var sin återstående livstid föga produktiv.
Senare följde emigranten Aleksej Tolstoj,
numera den mest uppmärksammade
författaren i SSSR, därefter Ilja Ehrenburg, som
fortfarande huvudsakligen vistas i Paris, och
Maksim Gorkij, vilken före sin död
glorifierades som den store proletärförfattaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 12:47:39 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-4/0051.html
