Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Den ryska litteraturen av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen återvände helt nyligen Aleksander
Kuprin, en sjuk och kraftlös gammal man, som de
senare åren upphört med all litterär
verksamhet. Tidigare var han kanske en av de mest
talangfulla bland vår tids ryska författare.
Jag har räknat upp en rad kända namn för
att visa hur svårt det är att skilja
emigrantförfattare och sovjetförfattare åt. Emigranter
ha återvänt, och en del sovjetförfattare vistas
i utlandet och utge sina verk där. Ännu mer
komplicerat skulle det vara att dra upp en
politisk gränslinje, då emigrationen
representerar alla schatteringar av politiskt tänkande:
fascism, demokrati och kommunism. Det är
inte lätt att klarlägga detta för icke-ryssar,
liksom det faktum att det inte heller finns något
politiskt likatänkande i SSSR, ehuru detta
torde framgå tillräckligt klart av de senaste
tilldragelserna och den oerhörda terrorn.
Därför äro termerna ”sovjetförfattare” och
”emigrantförfattare” mycket vaga och beteckna
endast å ena sidan författare, vilka skriva
under de strängaste censurförhållanden i
Ryssland, och å andra sidan sådana som förfoga
över sin frihet och den obundna europeiska
pressen. Blott för klarhetens skull använder
jag i fortsättningen den allmänt antagna
terminologien.
Denna klyvning inom den ryska litteraturen
är en stor olycka. Om berömda författare
befinna sig i landsflykt betyder det inte att
emigrantlitteraturen blomstrar. Tjugu år under
svåra materiella och moraliska villkor är
tillräckligt lång tid för att beröva rikt produktiva
talanger deras arbetsförmåga. I de flesta fall
ha författarna redan åldrats och kunna inte
bjuda något nytt, om de också bibehållit sin
vitalitet. Deras kraft har sinat därför att de
ryckts loss från sin ursprungsmiljö och stå
oförstående inför det som händer där. Det
nuvarande Ryssland och det material dess
pulserande liv bjuder är utom räckhåll för dem.
Det är omöjligt att skapa utan exakt
kännedom om stoffet, endast med stöd av
tidningsartiklar och ögonvittnens berättelser. Detta
främlingskap försvagar inte endast
produktiviteten utan förändrar också personligheten och
bryter dess kraft.
Remy du Gourmont har mycket riktigt sagt:
”La personalité diminue à mesure que
l’homme s’éloigne du sol qui a nourri ses
ancêtres. Les individus très forts supportent
seuls une transplantation qui peut être
favorable, le reste s’étiole.”
Ryssar äro som bekant oförmögna att
acklimatiisera sig och helt uppgå i ett främmande
lands liv. De kunna inte frigöra sig från sina
särdrag och vanor. Det är självfallet att
emigrantförfattare, som lämnat Ryssland under
inbördeskrigets dagar och inte sett det nya
landet byggas upp, varken kunnat framställa
dess liv eller återge den idékamp som
försiggår där. Till och med de revolutionsmoment
de bevittnat ha de speglat ytterst ensidigt.
Lyckligare voro de som hade tillfälle att
leva någon tid under den nya politiska
regimen och iaktta uppbyggnadsarbetet. Men detta
material var snart förbrukat, och senare antog
emigrantlitteraturen en memoarbetonad
karaktär med en ofrivillig idealisering av den
andliga — icke politiska — mentaliteten i det
förrevolutionära Ryssland. Ett typiskt exempel på
denna litteratur är Ivan Bunins ännu inte
avslutade romancykel ”Arsenjevs liv”.
Särskild uppmärksamhet ägnades åt
historiska ämnen, som inte fordra inlevelse i det
nuvarande. Mark Aldanov, som blivit känd
först i emigrationen, har skrivit romaner av
detta slag. Meresjkovskij behandlar i sina verk
ämnen av universell karaktär, vilka inte äro
bundna till en viss miljö.
Ganska snart gjorde sig en förskjutning mot
en mystisk-elementär religiositetsanda
märkbar, exempelvis hos B. Zajtsev, I. Sjmelov och
delvis hos A. Remizov, kanske en av de främsta
ryska stilisterna, skapare av en egen litterär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
