Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Den ryska litteraturen av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de främsta äldre litterära krafterna
lämnade Ryssland, berövades sovjetlitteraturen
den kulturella eliten och dess stöd. Under de
första revolutionsåren dog Vladimir
Korolenko, som kan kallas den siste ”klassikern”
— Maksim Gorkijs rätt till denna benämning
är icke obestridlig. Av de äldre författarna
kvarstannade den rikt begåvade men inte
tillräckligt uppskattade Prisjvin i SSSR, likaså
Sologub, som upphörde med all litterär
verksamhet och snart därefter avled, vidare den
lysande poeten Aleksander Block, vilken dog
just då han skulle erhålla tillstånd att resa
utomlands för att vårda sin hälsa, V.
Veresajev, som snarare är publicist än belletrist, och
A. Serafimovitj, en tämligen obetydlig
författare, som de ledande på grund av hans
politiska inställning förgäves sökte skjuta fram
på den post Maksim Gorkij vid sin återkomst
till SSSR intog.
Bland de yngre måste främst nämnas den
strålande I. Babel, E. Zamjatin, som reste till
utlandet och dog i Paris, Pilnjak, en originell
talang, humoristen M. Zosjttjenko och poeterna
Pasternak, Jesenin och Majakovskij. De två
senare begingo självmord, liksom den rikt
begåvade A. Sobol.
En grupp framstående unga skriftställare
växte fram och lät ana, att sovjetlitteraturen
gick en blomstringsperiod till mötes —
romanförfattaren L. Leonov, dramatikern Bulgakov,
Sjolochov, författaren till den stora och kända
romanen ”Stilla flyter Don”, Valentin Katajev,
som skrivit den vackra satiriska berättelsen
”Förskingrarna”. Till de mindre betydande men
ytterst produktiva litteraterna höra A.
Jakovlev, V. Lidin, B. Lavrenev, L. Sejfulina,
K. Fedin, P. Romanov, F. Gladkov. Det fanns
all anledning att fästa stora förhoppningar vid
den unga ryska skönlitteraturen, och under
åren 1925—30 väckte den stort intresse, inte
bara i SSSR utan också i utlandet, där dess
bästa exponenter översattes. Om dessa löften
inte infriats, beror det i varje fall inte på att
SSSR lidit brist på litterära talanger utan på
yttre hinder, som lades i vägen för den riktiga
utvecklingen.
Revolutionen frambragte nya jättelika
kadrer av läsare, giriga på andlig näring. Också
medelmåttiga böcker utkommo i upplagor,
som varken det förrevolutionära Ryssland eller
Amerika kunnat uppvisa. Några romaner ha
tryckts i millioner exemplar. I materiellt
hänseende utgöra mer eller mindre kända
författare en privilegierad grupp, särskilt
iögonfallande mot bakgrunden av den allmänna
fattigdomen. I detta avseende skulle
sovjetförfattarnas ställning kunna väcka avund också
hos utlänningar. Förutom jättelika honorar
komma de i åtnjutande av det som i SSSR
anses vara en särskild lyx, vilken är utom
räckhåll för andra välbeställda medborgare:
stora våningar, bilar och till och med ibland
rätt till utlandsresor.
De laglydiga, som visa sovjetmakten
obetingad trohet, få också sina forna politiska
synder förlåtna. Gorkij stod tidigare i
opposition men återvände till SSSR efter många års
vistelse i Italien och utnämndes till världens
störste författare. Om Gorkij också inte var
likgiltig för ärebetygelser, sökte han på intet
sätt ekonomiska fördelar och var fullkomligt
uppriktig i sina politiska yttranden. Ilja
Ehrenburg fick tillstånd att göra en litterär turné
i SSSR. Nu är han officiell
Pariskorrespondent för en av de största ryska tidningarna,
Izvestija. Den botgörande emigranten Aleksej
Tolstoj, en rikt begåvad författare men
fullständigt skrupelfri och helt utan bildning och
kultur, har intagit den främsta platsen och
representerar SSSR vid internationella möten.
På tio privilegierade författare finns det
emellertid hundra som äro i onåd och inte
åtnjuta några som helst förmåner. Likväl måste
man säga att författarnas ekonomiska
intressen äro synnerligen väl tillgodosedda i SSSR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
