Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michail Osorgin: Den ryska litteraturen av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varför har då sovjetlitteraturen, som
tidigare givit så stora förhoppningar om en
praktfull uppblomstring, plötsligt helt förstummats?
Under de sista sju åren har i SSSR inte ens
fem böcker utkommit, vilka vore värda att
nämnas, ehuru språket, som under
revolutionsepoken helt vårdslösades, åter har höjts till
en god stilistisk nivå. I synnerhet de senaste
två åren ha inga verk av konstnärlig halt sett
dagen, och endast sällan utges nya upplagor
av böcker, vilka tidigare haft stor framgång.
Bokmarknaden översvämmas av klassiska
verk i praktupplagor, översättningslitteratur,
populärvetenskapliga alster, historiska
memoarer, skildringar av polarexpeditioner och en
del biografiska romaner, som snarare påminna
om kritiska essayer.
Den litterära tidningen Literaturnaja gazeta
är fylld med politiska propagandaartiklar och
undersökningar om misstänkta författares
privatliv, vilka haft släktskaps- eller
vänskapsband med ”trotzkister” och ”japanska
spioner”. Litterärt-kritiska studier publiceras
knappast, då skribenterna frukta att uttala sig
berömmande om ett verk, vars upphovsman
kanske i morgon kommer att avslöjas i en av
de ständigt återkommande
förräderiprocesserna. Några gånger ha tidskrifter utkommit
med artiklar som beskurits i sista stund. Till
och med litterära periodiska kataloger ha
ibland nödgats makulera vissa nummer.
Som bekant finns det i SSSR varken privata
bokförlag eller privat press, liksom det inte
finns fria samhällsgrupperingar, vilka inte
kontrolleras av det kommunistiska partiets
utövande organ. Detta gör författarföreningen
till ett statligt verk och de enskilda författarna
till tjänstemän, vilka måste följa dagens
generallinje. De äro inte ansvariga inför domstol
utan inför lägre och högre instanser i den
rent politiska administrationsapparaten. Under
sådana förhållanden blir inte endast
författaren utan också hans verk bundna av en rad
föreskrifter. Han hindras inte blott att skriva
fritt utan också från att muntligen ge uttryck
åt en tanke, som strider mot den föreskrivna
linjen. Detta gäller inte endast rent politiska
områden utan även alla litterära frågor.
Det kan tyckas oförklarligt för utlänningar
och uppfattas kanske som en dålig anekdot,
då man säger att sovjetförfattarna inte ha rätt
att hylla den ”formalistiska metoden”, det vill
säga föredra verkets form framför dess
idéinnehåll, vilket å sin sida måste motsvara
läran om dialektisk materialism. Detta
motiveras med plikten för alla medborgare att delta
i det statliga socialistiska uppbyggnadsarbetet,
vilket inte får åsidosättas, varken aktivt genom
oppositionella verk eller passivt genom
tystnad. För denna underlåtenhetssynd anklagades
exempelvis författaren Babel, vilken genast
blev tvungen att låta trycka några berättelser.
På så sätt övervakas författarna av censuren
och måste dessutom följa ett slags reglemente
för statsanställda.
Censurens godkännande fritar emellertid
varken författaren eller den kommunistiske
censorn från direkt ansvar. De skyldiga
uteslutas ur författarföreningen, tryckförbud
utfärdas, och slutligen underkastas de
fängelsestraff. Det sista året ha en hel rad författare
och poeter, redaktörer och kritiker drabbats
av detta öde. Upprensningen fortsätter, och
anklagelserna baseras inte endast på
vederbörandes litterära verksamhet utan också på
detaljer ur privatlivet, ända till äktenskapliga
förhållanden. De som äro förtrogna med ryska
språket kunna ösa rikt material ur den
litterära tidningen Literaturnaja gazeta,
författarföreningens organ, där angivelser och
utredningar i dessa frågor publiceras.
Det är onödigt att ytterligare förklara,
varför litteraturen domnat i SSSR. Den kunde
ännu hållits vid liv, om det existerat bestämda
normer, vilka skulle tjänat en försiktig
författare till ledning. Men bestämmelserna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
